Tack till POM

Publicerat av

Jag måste verkligen beundra POM´s (Programmet för odlad mångfald) arbete som pågått under många år nu med alla handa upprop till Sveriges befolkning. Det hela har ju handlat om att bevara och samla in växter som av olika anledningar är en del av vårt kulturarv och som man vill rädda till eftervärlden. Deras insamlingperiod tog slut vid årsskiftet och nu genomförs säkert en hel del slutdokumentation och förhoppningsvis ska en del av de insamlade växterna även kunna upp förökas så att de kan komma till försäljning. Är du intresserad så läs mer på POM´s hemsida: www.pom.info

Jag själv är ytters glad efter att äntligen ha löst ett mysterium, tack vare POM´s bok om ”Att inventera lök- och knölväxter”. Det handlar om en otroligt söt lökväxt som förra våren fångades med min kamera i Gamlegårds trädgård. Jag hade aldrig tidigare sett en sådan blomma och har inte riktigt kunnat reda ut vad den hette… Men nu vet jag att det är en italiensk blåstjärna Hyacinthoides italica. Denna ursöta lök som blommar i maj och lär vara odlad i Norden sedan 1600-talet! Jag undrar så när den planterades vid Gamlegård? 

Italiensk blåstjärna (Hyacinthoides italica)

Spår av människor

Publicerat av

Vi människor lämnar spår i olika former efter oss. Många spår är så farliga och galna att man förstummas över dess idioti. Det är gifter och utsläpp som förändrar allt levande på hela vår planet och dessa går inte att ta bort hur vi än försöker! Men så finns det andra mer ömsinta och varma spår. Dessa är viktiga att värna om. De ger hopp när dumheterna hopar sig! De ger insikt om att vi ska vårda den natur som är oss given, den natur som ingen kan äga utan bara leva med. Tänk på det när våren kommer liksom ogräset och alla de kryp som vill äta upp dina blommor eller grönsaker. Spruta inte ut en massa gifter, lämna inte ytterligare idiotiska spår efter dig. För det finns inga genvägar, se det som terapi! Rensa ditt ogräs eller lev tillsammans med det! Och krypen som äter upp det du odlar vill också leva. Vi får lära oss att gå hand i hand!

En liten pojke på väg, året var 1956

P.E. ristade detta år 1968 eller 1988 på boken vid kvarndammen

Någon fryser om sin hand, vintern 2011

Små knoppar

Publicerat av

Det är på gång! Växtvärken kryper i alla träd, buskar, lökar och perenner. Ljuset har börjat att återvända och då sätter det igång även om kylan kryper längst husknuten. Det gäller att hålla ögonen öppna och iaktta varje veckas framsteg. För den som minns så visade jag för ett par veckor sedan snödropparna som var på väg genom lövtäcket. Nu har de tittat upp lite mer! Och så alla andra små knoppar som också samlar mod till att brista ut i våryra. Än så får vi väl vänta men nog är det på gång!

Små knoppar av snödroppar (Galanthus nivalis)

Vresbokens vackra knopp (Fagus sylvatica)

Lite valkiga grenar och bukettknopp=Fågelbär/Söt körsbär (Prunus avium)

Hasselknoppar (Corylus avellana)

Alla bäckar små…

Publicerat av

…letar sig fram i Östarps mycket vackra kulturlandskap. Som slingrande silverormar tar sig Orehusbäcken och Röddeå fram. Röddeå som passerar först den vackra stenbron för att sedan ta sig förbi vattenmöllans kvarhjul. Lite längre bortom kvarndammen möter den Orehusbäcken och tar sig sedan vidare genom hagen och in i skogen. Orehusbäcken kommer västerifrån och har passerat alskottskogen (där man en gång avverkade alen för att få material till staket t ex). Jag vandrade längst de små bäckarna igår och njöt av solen. Jag hoppas att ni också har passat på att vandra i solskenet under denna ljuvliga helg!

Vintergrönt

Publicerat av

Nu när snön nästintill är borta i Gamlegårds trädgård så förundras jag över allt som lyser grönt. Det är en tröst i denna gråkalla tid att det finns en massa härliga växter som är tuffa och vackert frodiga trots kyla och småblåst. För den som inte redan visste detta så tänk på det när du planterar i din egen täppa, det gröna blir väldigt viktigt och tröstande under de kalla månaderna.

Vårdträd

Publicerat av

I förra veckan skrevs det historia inom friluftsparken på Kulturen i Lund. Vårt vårdträd, hästkastanjen, med den höga åldern av 160 år fick möta sitt öde. Efter flera decennier med järnvajrar som stöd har den nu tagits ner till en högstubbe. Vi som jobbar på Kulturen känner en stor tomhet och behöver sakta vänja oss vid det nya ljuset och möjligheterna till förnyelse.

Kulturens vårdträd, hästkastanj

Hästkastanjen hålls ihop med stålvajrar

Med hjälp av Arbor Syd tas hästkastanjen ner säkert. Foto: Aja Guldåker

Även Östarp har haft ett vårdträd, även det en hästkastanj, som stod straxt intill svinhuset framför porten till Gamlegård. Den togs ner i oktober 1956. Metoden för nedtagningen då var handsågar, mot arboristernas hjälpmedel idag som bestod av motorsågar och lift. Nja, de tog allt fram handsågen emellanåt också, ibland är ”handarbete” det enda rätta.

Gamlegårds vårdträd sågas ner 1956

Framöver så vet jag att vi både på Östarp och i friluftsparken på Kulturen i Lund ska kunna plantera fler träd istället för att bara ta ner de som har blivit gamla och farliga. För som det mycket vackra ordspråket (som jag tror kommer från Kina) säger; ”Den som har planterat ett träd har inte levt förgäves.”

Små tuffingar

Publicerat av

Min längtan har fått tröst trots kylan, jag har hittat de första vårtecknen i Gamlegårds trädgård! De är små, de är tuffa, de tar sig fram trots motstånd, kanske har ni hittat dem hemma hos er också?

Som spjut tar sig snödroppen (Galanthus nivalis) fram genom löven

Brännässlans (Urtica dioica) första späda blad, ett vårtecken!

Sedan stod min egna familj för ett av vårtecknen, drömmen om att grilla!

Ännu ett vårtecken, engångsgrillen!

Tänk bara på att vi inte får grilla just på Kulturens Östarp, men min förhoppning är att vi kan ordna en säker grillplats inom en snar framtid! För med rätta kläder så kan man ju faktiskt grilla året runt…

Längtan

Publicerat av

Ljuv snödroppe (Galanthus nivalis)

Jag vet att det är alldeles för tidigt, men längtan är en stark känsla vid den här tiden av året. Längtan av att få se de första vårtecknen; t ex en liten snödroppe! Imorgon ska jag ge mig ut på jakt efter vårtecken eftersom snötäcket här i Skåne har lättat betydligt. Ännu har jag inte hittat någon snödroppe för året men tröstar mig med en bild från förra året!

Och säkert är vi många som nu tittar i frökataloger, letar frö via internet, söker efter fröhyllor i trädgårdsbutiker osv. Alltid ser man något som man längtar efter att få så. Jag sådde bara lite förra året för att plantera i Gamlegårds trädgård! Men hoppas på att jag kan hitta några nya spännande sorter för årets planteringar, givetvis söker jag efter sådant som även Hanna skulle kunna så på sin tid, det gör sökandet extra spännande! Här följer tre bilder på det som lyckades bra förra året…

Riddarsporre`Streichen Strain´(Delphinum Belladonna-hybrid)

Ringblomma (Calendula officinalis)

Rosenskära (Cosmos bipinnatus)

Dagens växt – Buxbom

Publicerat av

Välklippta buxbomhäckar är något som många tycker om och förknippar just med skånska trädgårdar. Många tycker att det är ovanligt att se alla de buxbomhäckar som i mjuka former inramar Hannas alla rabatter. Men om jag ska vara ärlig så har museet faktiskt fyllt på en hel del under de år som har gått sedan trädgården köptes in av Kulturen.

Stora rabatten har fått sin första buxbomhäck 1950-tal, okänd fotograf

Runda rabatten har ännu ingen buxbomhäck 1950-tal, okänd fotograf

Hanna hade buxbom runt tre av rabatterna, den ena häcken som omslöt rabatten med bikuporna var närmare 2 meter hög på hennes tid. Allt för att skydda bina och kanske för att även människorna inte skulle få bina i nacken när de flög in. När häcken var hög måste binas inflygning ske högra upp i luften! Den häcken frös ner under de kalla vintrarna vid andra världskriget.

Päronträdet och den höga buxbomshäcken ca 1921

 Buxbomshäcken har återplanterats men är efter min ganska hårda klippning inte mer än 50 cm hög just nu. Ett dilemma i en museiträdgård kan vara balansen mellan att visa hur det var och samtidigt ge alla besökare en visuell upplevelse som ska passa små, stora och kanske de som är t ex rullstolsburna. Jag vill att alla ska kunna se bra och ta sig fram något så när hyfsat. Vilket givetvis är ett stort dilemma på en plats som Östarp!

Snöig buxbom

I den så kallade engelska parkdelen av trädgården växer en friväxande buxbom. Den har varit mycket vacker nu när snön har insvept den i sin vita skrud. Man får bara se upp nu när snön är tung så att inga grenar blir knäckta!

I engelska parken finns en friväxande buxbom

Buxbom (Buxus sempervirens) i vinterkläder

De tre konungarnas gåvor

Publicerat av

Det har nu blivit trettondag jul, den dag som enligt bibeln berättar om de tre konungarnas ankomst till Jesus krubba i Betlehem. De lär ha varit tre mycket visa män som givetvis hade dyrbara gåvor med till den nyfödde. Det var myrra, som är stelnad sav från rökelseträdväxter av släktet Commiphora. Denna sav blir till kåda eller harts som i sig själv doftar gott. Den andra gåvan var rökelse som på Jesus tid var lika dyrbart som guld. Rökelse görs av hartser som blandas med växtoljor och när de sedan bränns sprids en väldoft. Den sista gåvan var guld och den behöver kanske ingen större presentation, en vacker och alltid lika omtyckt metall. I trädgården vid Gamlegård växer inga rökelseträd och ännu har jag inte hittat något guld men jag har annat som med lite fantasi kan bli till lika fina gåvor. Här har ni min tolkning!

Spansk körvel (Myrrhis odorata)

Läs det första ordet av det latinska namnet på Spansk körvel, Myrris! Nästan som myrra! Och ni som har luktat och smakat på spansk körvel, ni vet att smaken är stark av lakrits. Gott…

Lavendel (Lavandula angustifolia)

Finns det något mer väldoftande än lavendel och som åtminstonde ger mig en hemtrevlig och lugnande känsla. Av lavendel kan man skapa mycket te x väldoftande olja som kan blandas med harts och bli till rökelse!

Orientalisk klematis (Clematis orientalis)

Den ädla gåvan av guld får vara den gyllene orientaliska klematisen som kan bli till en liten kungakrona om man vänder den upp och ner. En mer värdig guldgåva får man leta efter tycker jag!