Vilken kraft och skönhet denna ettåriga ört innehåller. Redan på de gamla grekernas och romarnas tid ansågs gurkörten inge lugn och mod. Färgen lär ha tilltalat Ludvig XVI så till den milda grad att han lät plantera örten vid slottet i Versailles. I Gamlegårds trädgård gömmer den sig och vill inte riktigt visa sig förrän nu, lite senare på säsongen. Men vad gör väl det? I dessa förkylningstider kan jag plocka några blad och göra en kopp te. Det lindrar och sänker febern om den rasar i kroppen. Och har du smakat på blommorna? De smakar verkligen gurka!
Ingången till vättarnas land…
… har öppnat sig på innergården straxt intill brunnen. Jag har berättat för många skolbarn om vättarna som lär bo under gårdsplanen. Vättarna som man skall hålla sig väl med och inte glömma att varna innan hett vatten slängs ut. De kan ju bränna sig och bli arga och på så sätt skapa oreda på gården. Tänk om Anja och jag har slarvat denna sommar med att ropa innan vi har gasolbränt innergårdens ogräs och råkat bränna en vätte i farten? Eller är det bara de häftiga regnen som sköljt sanden med sig och fått de numera tomma vattenådrorna att rasa in? Jag måste minsann fråga vättarna!
Dagens blomma – Rosenskära
Även om hösten nu har gjort sitt intåg i Gamlegårds trädgård, lyser ändå vissa blommor mer än andra. Rosenskäran i runda rabatten är verkligen sådan. Den är kaxig i sina olika färger och påminner mig om våren då jag stoppade ner dem i sina fördrivningskrukor hemma i Lund. Nu är de stora, vilda, glada och älskade av mig, precis som av insekterna.
Då och nu
Många besökare undrar om trädgårdens växter verkligen kommer från den tid då Hanna och Jöns bodde på gården. I ärlighetens namn har många växter kommit dit under museets skötsel. Jag försöker välja ut växter med omsorg och med mottot att de ska ha funnits under tiden fram till Hannas bortgång (år 1922) i södra Sveriges trädgårdar. Men en hel del av växterna kan genom bildbevis bekräftas, till exempel Plymspirean (Aruncus dioicus). Den är en traditionell torparväxt och många känner igen den med värme i sina hjärtan!
Ett par blommande plommonträd…
… mötte mig i våras när jag passerade östra sidan på gården. Jag fångade de skira med kamerans hjälp och nu när jag häromdagen gick samma väg mötte mig en ny syn. Med hjälp av pollineringsexperterna (Herr Bi och fru Humla) har nu trädet små plommon på sina grenar. Träden är ännu inte så stora, nysatta för bara några år sedan, men har ändå denna ljuvliga gåva att ge! Det är bara att buga med vördnad för de flitiga insekternas hjälp och trädens kraft att ge! Liten men stark…
Nu är det dags…
… att skörda humlekottarna. Så här i början av september börjar kottarna att få en brunaktig nyans och då är de klara för nedplockning. Förr i tiden togs de försiktigt ner med rankorna från humlestängerna för att köras till gården. Där satte sig både ung och gammal för att plocka loss de söta honblommorna som sitter i täta skikt som bildar en kotte eller ”humlekopp”. Under plockningen berättades många sagor, historier och det sjöngs sånger. Sedan skulle humlekopparna torkas i 4-5 dagar innan de sedan kunde användas till ölbrygden.
Dagens blomma – Rödkvanne
Jag har försökt fånga Rödkvannens urläckra blomknopp och dess utveckling till färdig blomma. I den magra jorden växer den sig inte så stor och den har haft det tufft denna torra sommar. Men nu är den där och den vill ha uppmärksamhet. Straxt intill står den vanliga kvannen, grön och stolt, men den har inte samma dragningskraft. Förr i tiden ansågs kvannen skydda mot allt ont, speciellt häxeri. Jag hoppas den skyddar gården mot allt ont även nu.
En inspirerande plats!
Det är viktigt att besöka andras parker och trädgårdar för att inhämta inspiration. Jag har nu varit på praktik på Katrinetorps landeri i Malmö. Det är en vacker herrgård från 1800-talets början. Trädgården sköts av trädgårdsmästare Ahmet Becarevic och det är minsann ett gediget arbeta han utför! Den 5:e september var det Skördefest då köksträdgårdens grönsaker och blommor såldes med hjälp av vänföreningen Katrinetorps vänner. Jag själv var på plats för att hjälpa till och se hur det hela gick till. Full av goda idéer och spännande utvecklingsmöjligheter fyller nu mina tankar. Borde inte Östarp också ha en liknande höstfest? Jag vet att många saknar Östarpsdagarna och Häst och kulturdagen som vi genomförde för några år sedan. Det är viktigt att samlas runt höstens fägring för att samla kraft inför den mörkare årstiden! Eller hur?
Dagens blomma – Tigerlilja
Många blommor har haft det tufft nu när regnet och blåsten har härjat. Men Tigerliljan står där lika elegant som om ingenting hade hänt. Den fördes in i Europa i början av 1800-talet där den först placerades bland köksväxterna. Jag vet däremot inte vilken del av växten som man skulle förtära. För ett år sedan grävde jag ner dem i den runda rabatten tillsammans med ett gäng Madonnaliljor. Tyvärr har Madonnaliljorna blommat mycket sparsamt, men nu får jag däremot njuta av Tigerliljorna.
Nu är det klippt!
Nu är det dags att klippa buxbom! Det är många metrar häck och andra buskage som nu tar form. Jag har god hjälp av min klasskompis Frida Jarl som älskar att formklippa. I trädgården har nu den vildvuxna buxbomen fått en rund fin form och på västra sidan av trädgården håller en val på att ta form. Som ni kan se klipps häckarna in ganska hårt. Det ser inte så fint ut, men om ett par år kommer den att vara åter grön och i bättre skick.