Vi har f\u00e5tt nya hj\u00e4lpredor p\u00e5 \u00d6starp. Fyra mycket f\u00f6rsiktiga och skygga gula ankor har sedan n\u00e5gra veckor flyttat in i det gamla b\u00e5set f\u00f6r g\u00e4ss. \u00c4n s\u00e5 l\u00e4nge har de f\u00e5tt stanna inomhus eftersom Annika (som numera bor p\u00e5 M\u00f6lleg\u00e5rden och ska ta \u00f6ver alla djur \u00e5t oss p\u00e5 Kulturen, toppenbra!) beh\u00f6ver f\u00e5 dem lite mindre r\u00e4dda. Sedan ska de ocks\u00e5 f\u00e5 komma ut och hj\u00e4lpa oss att \u00e4ta upp insekter som kan skada tr\u00e4dg\u00e5rdens v\u00e4xter. Det ska bli sp\u00e4nnande att f\u00f6lja dessa ankor som \u00e4r en ras som jag inte alls har k\u00e4nt till. Nu n\u00e4r jag har l\u00e4st p\u00e5 lite om dem s\u00e5 vet jag att de framf\u00f6r\u00e4dlades i b\u00f6rjan av 1900-talet av en M\u00e5ns Eriksson fr\u00e5n Sval\u00f6v. Han i sin tur hade hittat n\u00e5gra gula ankor i kurorten M\u00f6lle p\u00e5 den sk\u00e5nska v\u00e4stkusten. P\u00e5 1920-talet standardiserades rasen och har sedan dess allts\u00e5 betraktats som en svensk lantras. Under 1970-talet trodde man att de var utd\u00f6da men d\u00e5 hittades en g\u00e5rdsflock i Billinge.<\/p>\n
Deras fj\u00e4derdr\u00e4kt \u00e4r brunaktigt gul och de har orange ben och en gr\u00f6nbl\u00e5 n\u00e4bb. Honorna v\u00e4rper en hel del \u00e4gg, det s\u00e4gs att det kan bli ett hundratal per s\u00e4song. Det ska bli kul att se vad som h\u00e4nder med v\u00e5ra ankor till kommande v\u00e5r och sommar.<\/p>\n\n\t\t