På många ställen i trädgården kan man hitta stubbar. En del är ganska färska eftersom vi var tvugna att ta ner tre stora träd i våras; en rödek, en skogslönn och den enorma douglasgranen. Det gör ont i hjärtat att ta ner träd men när det är farliga träd så måste man! Häromdagen fotade jag några av stubbarna och jag önskade så att de hade kunnat berätta om den tid då de stod på sina platser och blickade ner på de människor och djur som passerade. Via gamla bilder och beskrivningar i Kulturens äldre årsböcker så har jag kunnat reda ut vad de flesta stubbar har varit för trädsorter och det är kul. En del kanske undrar varför vi inte fräser bort våra stubbar men det tycker jag inte att vi ska göra! De berättar ock så en historia om en tid som varit och stubbar är dessutom livsviktiga boningar för många insekter.  Så kallade högstubbar som vi också har i utkanterna av trädgården ger många insekter och fåglar möjlighet till boplatser. Vi människor har rensat naturen på många naturliga livsmiljöer för djuren, därför har vi ett ansvar att återskapa bättre miljöer igen. Därför är stubbar livsviktiga och snygga!

Detta var en gång i tiden en skogsek

Resterna av Hannas formklippta gran i fem våningar!

Här stod en ädelcypress på Hannas tid

Ungefär 90 år blev douglasgranen (Pseudotsuga menziesii)

En högstubbe till insekter och fåglar

Många besökare undrar om trädgårdens växter verkligen kommer från den tid då Hanna och Jöns bodde på gården. I ärlighetens namn har många växter kommit dit under museets skötsel. Jag försöker välja ut växter med omsorg och med mottot att de ska ha funnits under tiden fram till Hannas bortgång (år 1922) i södra Sveriges trädgårdar. Men en hel del av växterna kan genom bildbevis bekräftas, till exempel Plymspirean (Aruncus dioicus). Den är en traditionell torparväxt och många känner igen den med värme i sina hjärtan!

Här syns den ståtliga Plymspirean. Fotograf okänd, troligtvis 1956.

Plymspirea (Aruncus dioicus) år 2010

Plymspirea (Aruncus dioicus) år 2010

… att skörda humlekottarna. Så här i början av september börjar kottarna att få en brunaktig nyans och då är de klara för nedplockning. Förr i tiden togs de försiktigt ner med rankorna från humlestängerna för att köras till gården. Där satte sig både ung och gammal för att plocka loss de söta honblommorna som sitter i täta skikt som bildar en kotte eller ”humlekopp”. Under plockningen berättades många sagor, historier och det sjöngs sånger. Sedan skulle humlekopparna torkas i 4-5 dagar innan de sedan kunde användas till ölbrygden.

Humlekottar (Humulus lupulus)

Humlekottar (Humulus lupulus)

Humlekottar (Humulus lupulus)

Hannas äppleträd

I mitten av bilden syns det numera gamla äppelträdet (närmast de okända personerna på bilden). Fotograf: Georg Karlin 1922.

Det är inte mycket kvar av äppelträdet som Hanna en gång lät plantera intill sitt jordgubbsland. Det borde kanske sågas ner, men istället har jag stöttat upp det och ser med glädje att det även i år kommer ge äpple. Eftersom äpplena är mycket goda så vill jag gärna låta det leva kvar. I höstas försökte jag få det sortbestämt men det var inte lätt. Ska göra ett nytt försök i år. I december förra året plockade jag ympkvistar med tanke på att försöka skapa ett nytt träd och nu har jag en ”bebis” i kruka. Mitt allra första ympade träd – lyckan är total – jag lyckades!

Hannas äppelträd - min "bebis"