För första gången har det blivit ett väldigt avlångt äpple på melonäppleträdet. Äppleträden i fruktträdgården är ännu inte så gamla och hittills har det alltså inte blivit så mycket frukt. Hanna och Jöns träd är borta sedan länge och museet har alltså påbörjat en återplantering av gamla sorter som kan ha funnits i trädgården. Melonäpple är en sort som vandrade in från Tyskland i slutet av 1700-talet eller i början av 1800-talet. Här i södra Sverige har det även kallats för citronäpple och det lär vara ätmoget i december-januari.

Melonäpple (Malus domestica)

Äpplen av Gyllenkroks Astrakan låter så tjusigt på något sätt. Men så lär det ju också härstamma från den östgötska släkten Gyllenkrok som en gång i tiden ägde gården Regnholm i norra Östergötland. Jag är östgöte från början men måste medge att jag inte riktigt vet vart denna gård har funnits eller kanske finns kvar. Om någon vet bättre än jag så skriv gärna ett inlägg och berätta för mig och alla andra. Hur som helst så sägs det att äpplet uppstod från en fröstam år 1851 och att den sedan spreds över hela norden och blev ett av våra populäraste sommaräpple. Det var nämligen ätmoget redan i september.

Gyllenkroks astrakan (Malus domestica)

Ibland blir jag bara stående och stirrar på något som är så utsökt att det tar andan ur en! Som benvedens klarröda frukter. Sakta öppnar den sig och där innanför döljer sig en orange kula som är det lilla fröet. Benvedsbusken i trädgården har vuxit sig stor och pampig och är nu ett träd. Än så länge är det svårt för er som besöker trädgården att ta er fram för att se dessa små underverk. Runt om växer nämligen en massa snöbärsbuskar som jag framöver kommer att gräva bort alltmer. Det kommer jag att återkomma till här i bloggen. Men när den väl är befriad då vill jag sätta en bänk därunder så att ni också kan förföras av dessa vackra men giftiga bär! Visste ni förresten att benveden har gul ved som förr användes till att bland annat göra små spolar till spinning av ull.

De vackra frukterna på Benved (Euonymus europaeus)

Benved (Euonymus europaeus)

Hasselbuskage finns det gott om i trädgården. De används flitigt till störar och tvärslåar när halmtaken byts. Torkade hasselblad kan även användas till djurfoder. Tidigare i höstas fanns det en hel del hasselnötter men nu när jag gick en runda för att leta var alla redan försvunna. Kanske är det ekorrarna som redan har plockat in dom för att fylla sina vinterförråd. Nu såg jag att hasselbuskarna redan har utvecklat sina hängen och plötsligt blev jag medveten om att detta är ett löfte om en vår…

Hängen på hassel (Corylus avellana)

Det har nu varit de första frostnätterna över Östarp och med det så är hösten verkligen här! Ett visst vemod infinner sig men det finns också fantasiskt mycket att njuta av under denna tid. Färgerna är så starka och varma. När solen lyser fylls mitt hjärta av glädje över all färgprakt. Och hela tiden förundras man över allt liv som hela tiden är i farten. Både växterna och djuren!

Fjäril på anisisop`Blue Fortune´(Agastache)

En frostglittrande sittbänk

Frostnypen praktfunkia`Fried Bananas´(Hosta crispula)

En kvinna berätta för mig om sin gamle far som hade samlat ihop en hög med konstiga stenar i sin trädgård. När hon såg vår kulle med stenar blev hon förvånad och ville dela med sig av sin berättelse. Hennes far kallade stenarna för månstenar. Han var inte den enda… Nu vet jag att detta var en vanlig företeelse och en slags trädgårdsdekoration. Man samlade ihop ovanligt formade stenar och ibland lades dessa i högar som bildade ett stenparti. Ibland placerades de vid bersån. Stenarna bär spår av fossiler och kan därför se otroligt mystiska ut. Jag förstår att man kunde tro att de kom från månen!

Månstenarna

Månstenarna

Kaukasiskt fetblad `Purpurteppich´(Sedum spurium) planterad mellan månstenarna.

Kaukasiskt fetblad `Purpurteppich´(Sedum spurium) planterad mellan månstenarna.