Kylan är här och naturen går in i vila! Kanske borde vi människor även tänka på vila och inte hetsa allt för mycket denna årstid. Jag vet att många stressar när december närmar sig men tänk även på att njuta. Ta en promenad i din omgivning och titta på den vackra rimfrosten t ex! Leta efter mönster och njut av glittret, det slår allt julglitter, jag lovar!
Möllegården äppelträd i frostskrud
Sov du lilla äppelgren...
Gamlegårds fönster klädd i rimfrost
Nu när det mesta är en enda grå och brun sörja med ihopsjunkna perenner så finns det lite färg kvar på sina håll. Hoppfullt lyser de små lila höstaaster blommorna i novembermörkret. De har verkligen väntat länge på att få utveckla sina blommor, men nu är de här! Släktnamnet Aster betyder stjärna på grekiska och det kan man verkligen förstå. Blommorna ser ut som stjärnor och det kan passa extra bra nu när vi närmar oss adventstider. Höstaster är troligtvis en perenn som funnits odlad i Sverige under lång tid, troligtvis ända sedan 1685.
Höstaster (Aster novi-belgii)
Höstaster (Aster novi-belgii)
Ingegerd med tidningarna
För den som kommer till Gamlegårds trädgård denna årstid och tar sig en titt in i fruktträdgården kan det tänkas att man blir lite fundersam. Där ligger nu nämligen en ganska stor yta med halm mellan raderna med äppleträd. Dessutom har några av träden ull runt sina stammar. Alla träd är inburade med hönsnät men det är kanske inte så konstigt eftersom fler känner till problemet med hungriga kaniner, harar och rådjur. Halmtäcket är till för att kväva kirskål och brännässlor som frodigt breder ut sig där annars. Under halmen ligger dessutom tidningspapper som ska hålla solljuset borta och så småningom också förmultna till ny jord. Det ska bli spännande och se om det fungerar och inte blåser bort i någon storm!
Östarps fårull passar perfekt till Östarps äppelträd
Ullbädd runt kanelpäronträdet
Ullen då? Jag har tillbringat några fantastiska veckor hos familjen Mandelmanns i Rörum där just ull är Maries signum. För den som inte såg SVT´s Trädgårdsfredag när det sändes från Mandelmanns så kan jag rekommendera ett besök på deras blogg. Där kan man bland annat se hur ullen hos dem används och mycket mer. Och har du inte varit där så planera in det till nästa sommars utflykt. De har många olika trädgårdar som man fritt kan vandra runt i och allt i ett ekologiskt sammanhang. De är mina idoler!! Min ull kommer från Östarps egna får och den kan inte användas till garn eller fällar men istället för att bara slängas kan det bli till marktäckande material runt träd. I England lär ull användas till jordförbättringsmaterial och dessutom avger den en viss näring medans den sakta tvättas ren av regnet. Att kunna ta det som finns i ens närhet och använda det på något sätt är både klimatsmart och ekonomiskt. På Östarp har jag dessutom tillgång till eget gödsel, lyxigt! Nästa steg nu är bara att fixa en bra kompost!
Ett långsmalt trädgårdsland med jordgubbar? Fotograf: Georg Karlin 1922.
Jag har visat den här svartvita bilden tidigare med nysatta små träd, två personer i bakgrunden och ett trädgårdsland med små plantor som jag tror har varit jordgubbar. Bilden visar platsen mellan jordkällaren och kaffebersån där det på senaste tiden bara varit ett hav av snöbärsbuskar och torpspirea. Redan förra året föddes min tanke på att försöka ta ner detta buskage för att återskapa det där landet med bär. Det skulle kunna bli en utmaning men inte alltför omöjlig! När vi förra terminen skulle bestämma oss för ett examensprojekt på min utbildning så bestämde jag mig för att satsa på detta. Jag har under hösten varit där en dag i veckan för att gräva och det har verkligen varit stunder där jag nästan har gett upp. Men nu under denna vecka så har det verkligen tagit fart. Jag har dels kunnat lägga extra tid på att gräva och dessutom har jag haft god hjälp av mina kollegor på Kulturen, tack Ingegerd, Bengt och Ivan! Området som ska bli trädgårdsland är kanske inte mer än 15 kvm men att gräva rötter tar tid, kräver tålamod och noggranhet. Det är tur att jorden på Östarp är lätt och fin sandjord! Projektet är långt från färdigt, nu ska jag söka efter rätt sorts plantor, det lutar faktiskt mer åt vanliga smultron, parksmultron och smulgubbar. Men om någon därute har en jordgubbssort av äldre modell så är jag tacksam för tips. Enligt POM (Programmet för odlad mångfald) så var det inte så vanligt med jordgubbar hos bönder i början av 1900-talet. Men vem vet, Hanna lär ha haft en kontakt just på Alnarps lantbruksuniversitet så kanske hon hade kommit över några plantor?
Vy över jordgubbslandet innan grävningen påbörjades
De första rötterna är borttagna
Äntligen börjar ytan växa, fritt från rötter Foto: Ivan Bakran
Ivan, IT-tekniker som för en dag blir trädgårdsarbetare
På många ställen i trädgården kan man hitta stubbar. En del är ganska färska eftersom vi var tvugna att ta ner tre stora träd i våras; en rödek, en skogslönn och den enorma douglasgranen. Det gör ont i hjärtat att ta ner träd men när det är farliga träd så måste man! Häromdagen fotade jag några av stubbarna och jag önskade så att de hade kunnat berätta om den tid då de stod på sina platser och blickade ner på de människor och djur som passerade. Via gamla bilder och beskrivningar i Kulturens äldre årsböcker så har jag kunnat reda ut vad de flesta stubbar har varit för trädsorter och det är kul. En del kanske undrar varför vi inte fräser bort våra stubbar men det tycker jag inte att vi ska göra! De berättar ock så en historia om en tid som varit och stubbar är dessutom livsviktiga boningar för många insekter. Så kallade högstubbar som vi också har i utkanterna av trädgården ger många insekter och fåglar möjlighet till boplatser. Vi människor har rensat naturen på många naturliga livsmiljöer för djuren, därför har vi ett ansvar att återskapa bättre miljöer igen. Därför är stubbar livsviktiga och snygga!
Detta var en gång i tiden en skogsek
Resterna av Hannas formklippta gran i fem våningar!
Här stod en ädelcypress på Hannas tid
Ungefär 90 år blev douglasgranen (Pseudotsuga menziesii)
En högstubbe till insekter och fåglar
I somras påbörjade Ingegerd och jag att gräva fram stigarna i den engelska parken som är en del av trädgården. Parkens gångar hade bitvis vuxit igen och det var svårt att se någon tydlig struktur. Efter förra veckans arbete kan vi nu stolt konstatera att vi har klarat av att gräva fram och bredda alla gångar. Det tar tid att gräva allt för hand och bitvis var det riktigt hårt men det gick, det känns som en seger. Arbetet i parkdelen har bara börjat, mycket återstår innan det kommer att se riktigt bra ut, men det här var ett första steg. Bland annat sägs det att det har funnits en syrénberså som jag tror mig se spår av. Den vill jag nu ta tag i! När den står färdig kommer man att kunna njuta av eftermiddagssolen och utsikten över fruktträdgården. Ta med en fikakorg så kan du sitta där och mysa!
Färdiggrävd gångstig, hurra! Foto: Ingegerd Berlin
Kulturens revisorer på promenad i fruktträdgården 1962. Lägg märke till de välansade gångarna.
Äntligen ser man vart man ska gå igen
Skogslönnens stubbe i den gamla syrénbersån?
I våras fick den gigantiska rödeken falla för aboristernas motorsåg. Men innan dess hade den lämnat sina ekollon i jordens bädd (och nytt liv har även skapats på oväntad plats, titta på bilderna så får ni se!) för att lämna efterkommande till en framtid. Ett av de små fröplantorna som nu håller på att växa upp har jag speciellt ”nätat in” för att bevara. Många höstlöv är vackra vid den här årstiden men titta på rödekens höstlöv. Färgen är fantastisk och formerna på löven är så utsökta. Inte alls som skogsekens mer rundande former! Det är flera rödekar på gång i den delen av trädgården som kallas för den engelska parken och i framtiden kommer höstarna att lysa röda där, det blir häftigt!
Stubbe kvar av rödek
Inuti den ihåliga rödeken växer nytt liv
Nedbrytningssvampar på rödekens stam
Rödek (Quercus rubra)
Rödek (Qurcus rubra)
Man blir verkligen förundrar ibland över den skånska hösten. När man går där i trädgården och tror att nu är nog det mesta ändå över för denna säsong så hittar man perenner som trotsar årstiden. Först den fantastiskt vackra riddarsporren och sedan den kinesiska smörbollen. Nej visst är de inte lika kraftiga och pampiga som i somras men i knopp och blomma står de där i alla fall medans höstdiset sveper in. Och mitt hjärta dunkar lite häftigare…
Höstknopp av riddarsporre (Delphinum Belladonna-hybrid)
Riddarsporre (Delphinum Belladonna-hybrid)
Kinesisk smörboll `Golden Queen´(Trollius chinensis)
Idag har Ingegerd Berlin (trädgårdsmästare på Kulturen i Lund) och jag planterat nya små söta äppelträd i fruktträdgården vid Gamlegård. Dimman och diset hängde tungt över oss men just en sådan dag kan det vara perfekt att plantera träd. Kanske några av er tidigare minns mitt inlägg om en lyckad ympning av ett nytt litet träd. Mitt allra första faktiskt! Det gamla trädet finns fortfarande kvar från Hannas tid men stammen är ihålig och snart kommer det att falla. Men äpplena är mycket goda och sorten har vi inte lyckats att reda ut, så då är det extra viktigt att spara det för framtiden. Nu står det på plats och på sortskylten står det bara Östarp. Straxt intill kommer det att bli ett spaljeträd av sorten Belle de Boskoop. Just nu ser det inte mycket ut för världen men förhoppningsvis blir det något även av detta en dag. Jag har en plan med mitt spaljeträd och det är att avsluta fruktträdgården med en hel rad av spaljeträd. Det kan bli både snyggt och praktiskt!
Ingegerd i planteringstagen
Litet äppleträd av okänd sort!
Ett litet spaljeträd av `Belle de Boskoop´
Stor höstanemon`Königin Charlotte´(Anemone x hybrida)
Långt in på den skånska hösten blommar denna skönhet. Så skir men ändå så tuff. Vid den västra sidan på gården står den i en rabatt som säkert håller den skyddad från allt för hård kyla. Här finns fler tuffingar som har hållt sig länge men just denna `Königin Charlotte´är kanske den som lockar mig mest. Det är dessutom en mycket gammal sort som lär ha funnits med sedan år 1898.
Stor höstanemon`Königin Charlotte´(Anemone x hybrida)