Vi har fått nya hjälpredor på Östarp. Fyra mycket försiktiga och skygga gula ankor har sedan några veckor flyttat in i det gamla båset för gäss. Än så länge har de fått stanna inomhus eftersom Annika (som numera bor på Möllegården och ska ta över alla djur åt oss på Kulturen, toppenbra!) behöver få dem lite mindre rädda. Sedan ska de också få komma ut och hjälpa oss att äta upp insekter som kan skada trädgårdens växter. Det ska bli spännande att följa dessa ankor som är en ras som jag inte alls har känt till. Nu när jag har läst på lite om dem så vet jag att de framförädlades i början av 1900-talet av en Måns Eriksson från Svalöv. Han i sin tur hade hittat några gula ankor i kurorten Mölle på den skånska västkusten. På 1920-talet standardiserades rasen och har sedan dess alltså betraktats som en svensk lantras. Under 1970-talet trodde man att de var utdöda men då hittades en gårdsflock i Billinge.

Deras fjäderdräkt är brunaktigt gul och de har orange ben och en grönblå näbb. Honorna värper en hel del ägg, det sägs att det kan bli ett hundratal per säsong. Det ska bli kul att se vad som händer med våra ankor till kommande vår och sommar.