Ribes uva-crispa är det latinska namnet på krusbär. Ett bär som redan på renässansens tid rekommenderades av Örtagårdsmästaren Hans Raszmusson Block i den första danska trädgårdsboken som kom ut 1647. Många har säkert stuckit sig på de vassa taggarna (busken har även används just till att hålla djur borta från trädgårdarna med hjälp av sina taggar) när de har försökt plocka de gröna eller röda krusbären. Det gör ont men om man sedan gör ett nytt försök och lyckas nå bären utan att komma emot taggarna så kan njutningen bli storartad. Ett moget krusbär kan vara SÅ gott! Jag minns med stor ömhet min mammas goda krusbärskräm som hon kokade till oss så här på sensommaren och det var speciellt. Lite syrligt men med socker blev det en sötsur svalkande kräm. I vuxen ålder har jag inte ätit krusbärskräm men nu är jag sugen på att plocka en skål full för att få uppleva ett ljuvt barndomsminne. Dessutom såg jag härondagen reklam från ett trädgårdsföretag om taggfria krusbär (måste nog prova dessa!)…

I våras planterade jag två buskar i trädgården på Östarp med Hinnonmäki Gul och Hinnonmäki Röd, trots att de är ganska små så har de utvecklat fina bär. På Kulturen i Lund dignar buskarna (som är lite äldre och betydligt större) av just Hinnonmäki Röd. Många besökare står där och äter och det är just det som är meningen hos oss, att få smaka och uppleva med fler sinnen än bara det ögonen ser! Det ska definitivt bli mer av det ätbara på Kulturen framöver!