Om man följer vägen som leder förbi Möllegården för att vandra västerut mot den gamla hålvägen (den ska jag förklara bättre en annan dag) så möter man en samling maskiner. De är ganska rostiga, tystlåtna men otroligt vackra. De har dragits av hästar och används flitigt en gång på markerna. Jag är inget vidare på att reda ut vad de har använts till men tycker trots det att de är värda sin aktning. Jenny och Lars-Göran Göransson som tidigare var gårdsbrukare på Möllegården hade mycket bättre kunnat reda ut vad de har använts till. Jag saknar deras kompetens! Men jag får väl fråga dem så kan jag säkert lära mig ett å annat…
Detta har varit en såmaskin
En tallriksharv?
Förarens sittplats utan mjuk stoppning
Det kom en ung man, i säg knappt tioårsåldern, och frågade många initierade frågor om dessa maskiner. Jag började svara efter bästa förmåga… men det tog inte lång tid förrän jag insåg att den här unge mannen redan var en ingenjör av rang, för sedan kom det följdfrågor som gick ännu djupare in i funktionerna… och då var jag lost. Men vilka möten Östarp skapar! Jag fick med djupt känd respekt säga att det här kan gårdsbrukarna bättre; men tänk vad som komma skall: en ny generation enormt kloka människor växer upp runt oss 🙂
Mycken kunskap och kompetens flyttade när Jenny och Lars-Göran lämnade Möllegården… Jag hade förmånen att arbeta på Östarp när de var där, och de delgav mig ovärderlig kunskap och erfarenhet. Har de några uppdrag kvar på Östarp?
Allt gott från Cissi, tidigare värd i Gamlegård
Jag saknar Jenny och Lars-Göran enormt mycket och jag kan bara hålla med om att deras kunskaper saknas numera på Östarp. samtidigt förstår jag att de nu ville vidare för att ge sig ut på nya utmaningar. Idag pratade jag föresten med Lars-Göran som kunde rätta mig angående såmaskinen som jag påstod att det var. Det var istället en maskin för sättning av potatis, jösses så fel man kan ta! Det är tur för mig att vi alltid kan hålla kontakten så att jag tillslut kan lära mig lite av all deras kunskap!