Längst med dalgången där Orehusbäcken har sitt flöde kan man vandra i den fuktiga alstubbskogen. Där vandrade jag för ett par veckor sedan när marken fortfarande var ganska frostig och hård. Nu när det börjar bli mildare ute blir det genast lite mer blött om fötterna att gå runt där. Men så trivs ju alträden, att vara blöta om fötterna är inget problem för dem. Vad är då en alstubbskog? För länge sedan behövde människorna i Östarps by (ja det var faktiskt en liten by) mycket bränsle för att hålla värme i husen samt material till alla hagar för djuren, kanske behövdes det störar till grindar, eller till klätterstöd för bönor, ärtor, luktärtor eller humle. Man kunde använda hasselkäppar, granstörar, slanor av en eller varför inte al? På Östarp har man haft denna blöta mark där inget annat än just alen kunde trivas och om man hela tiden såg till att såga ner alstammarna innan de blev allt för stora så svarade hela tiden alen genom att skjuta nya stubbskott. På så sätt fick folket hela tiden tillgång till nytt material som givetvis hela tiden behövdes. Staket av al kan bli väldigt fina tycker jag, även om det kanske inte är lika hållbart som ett staket av gran eller en. Längre fram ska jag nog ta en runda i alstubbskogen för att samla in lite material för att bygga något. Kanske kan det bli något fint vid det blivande bärlandet?