Vi människor lämnar spår i olika former efter oss. Många spår är så farliga och galna att man förstummas över dess idioti. Det är gifter och utsläpp som förändrar allt levande på hela vår planet och dessa går inte att ta bort hur vi än försöker! Men så finns det andra mer ömsinta och varma spår. Dessa är viktiga att värna om. De ger hopp när dumheterna hopar sig! De ger insikt om att vi ska vårda den natur som är oss given, den natur som ingen kan äga utan bara leva med. Tänk på det när våren kommer liksom ogräset och alla de kryp som vill äta upp dina blommor eller grönsaker. Spruta inte ut en massa gifter, lämna inte ytterligare idiotiska spår efter dig. För det finns inga genvägar, se det som terapi! Rensa ditt ogräs eller lev tillsammans med det! Och krypen som äter upp det du odlar vill också leva. Vi får lära oss att gå hand i hand!
En liten pojke på väg, året var 1956
- P.E. ristade detta år 1968 eller 1988 på boken vid kvarndammen
Någon fryser om sin hand, vintern 2011
Mitt hjärta värker när jag läser ditt inlägg. Så mycket som händer i världen som lämnar spår. Och oftast handlar det om människans kamp för frihet och oberoende. Men vilken frihet är det vi kämpar för, kan man fråga sig. Är det att kunna surfa på sin iPhone var som helst i hela världen, eller att kunna se nyckelpigan äta sig mätt på bladen i ens trädgård? Vilket väljer vi människor? Och vilka spår sätter våra val, till våra egna barn, barnbarn och så vidare? Detta är något människan borde fundera över lite oftare i sina liv. Våra liv sätter så att säga fröet för de kommande liven här på jorden.