Gula ankor i Gamlegård

Vi har fått nya hjälpredor på Östarp. Fyra mycket försiktiga och skygga gula ankor har sedan några veckor flyttat in i det gamla båset för gäss. Än så länge har de fått stanna inomhus eftersom Annika (som numera bor på Möllegården och ska ta över alla djur åt oss på Kulturen, toppenbra!) behöver få dem lite mindre rädda. Sedan ska de också få komma ut och hjälpa oss att äta upp insekter som kan skada trädgårdens växter. Det ska bli spännande att följa dessa ankor som är en ras som jag inte alls har känt till. Nu när jag har läst på lite om dem så vet jag att de framförädlades i början av 1900-talet av en Måns Eriksson från Svalöv. Han i sin tur hade hittat några gula ankor i kurorten Mölle på den skånska västkusten. På 1920-talet standardiserades rasen och har sedan dess alltså betraktats som en svensk lantras. Under 1970-talet trodde man att de var utdöda men då hittades en gårdsflock i Billinge.

Deras fjäderdräkt är brunaktigt gul och de har orange ben och en grönblå näbb. Honorna värper en hel del ägg, det sägs att det kan bli ett hundratal per säsong. Det ska bli kul att se vad som händer med våra ankor till kommande vår och sommar.

Adventstider på Östarp

Idag har Gamlegård blivit smyckat inför första advent, något som kanske inte har gjorts på många år. Det är kanske inte så märkvärdiga utsmyckningar men porten in till gården har fått en mycket vacker krans. Kransen gjordes i måndags av Mikaela (som även har gått på Hvilan fast på gymnasiet). Hon är hos oss några måndagar för att hjälpa till med allt möjligt i trädgårdarna på Kulturen.

En vacker krans skapad av Mikaela sitter nu på porten in till Gamlegård.

Kransen är gjord av ädelcypress, murgröna och nypon

Dessutom har vi satt upp ett par havrekärvar till fåglarna eller åtminstone till hönsen, som blev mycket glada över det som tappades på marken.

En kärve av havre

I trädgården har även två arboriststuderande från Hvilan arbetet idag. Det är Axel och Truls som just nu håller på att rensa sly och små träd längst östra sidan och längst ner, på södra sidan av trädgården, där karpdammen en gång har funnits. Äntligen känns det inte så avlägset att kunna öppna upp den delen av trädgården för er besökare. Fantastiskt roligt!

Dagens blomma – hårig skugglilja

En skönhet som väcker stort begär i många är den kanske lite ovanliga håriga skuggliljan Tricyrtis hirta som på Kulturen i Lund gömmer sig tätt intill vår fläder bakom Onsjöstugan. Det är inte så många besökare som hittar den men de som gör det stannar upp och går tätt intill. Och det ska man verkligen göra för den är så fantastiskt vacker och lite blygsam. Den trivs i skuggan och kan vara lite svårodlad i alla fall i min egna trädgård! Men den har odlats i Skåne sedan 1870-talet och kommer ursprungligen från Japan. Den blommar sent på säsongen och klarar en del kyla, men nu snart är skönheten borta för denna säsong! Välkommen åter…

En riktig skönhet, hårig skugglilja ( Tricyrtis hirta)

Prickig och underskön är vår håriga skugglilja

Glöm inte att leta bakom Onsjöstugan efter denna håriga skugglilja

 

 

 

En kylig morgon

Idag var morgonen kall och kylig på Östarp när Ingegerd och jag gick runt i trädgården vid Gamlegård. Men ack så vackert allt var! Bland de vissnande perennerna hittade vi dessutom flera öppna frökapslar från en av våra irisar. Som lysande orange pärlor, vilken färg! Just nu har vi mest räfsat löv från gångarna, tagit in bänkar och stolar för vinterförvaring och satt upp en del nät runt våra små plommonträd. Vi har haft påhälsningar av något råddjur som nafsat i sig topparna på mina nya smultronplantor. Inte så bra! Därför har vi idag påbörjat att bygga ett hasselstaket runt landet. Troligtvis håller vi inte ett hungrigt råddjur borta med hasselstaket men den får jobba lite mer i alla fall!

Frökapslarna på trädgårdsirisen (Iris germanica-gruppen) har öppnat sig

Bokhäcken (Fagus sylvatica) med rimfrost

En annan värld? Nej bara en vacker stubbe i frostskrud

Buxbom (Buxus sempervirens) med spetskant

En kylig morgon tänker nog denna Skånska blommehöna stående på bara ett ben

Åsbotupparna har vuxit upp och är nu inte lika rädda, visst är de vackra

 

 

 

Dagens blomma – höstaster

Det mesta är nu överblommat i trädgården vid Gamlegård men höstastern Aster novi-belgii står i blommande flor trots höstdimmans tunga sjok. Det var nästan magiskt häromdagen när jag fotade höstastern. Dimman som svepte in allt  men som inte riktigt kunde dölja de lysande små strålblommorna i ljust lila och gult.

Höstastern lär ha odlats i Uppsala botaniska trädgård av Rudbeck redan vid år 1685, i Danmark odlades den  på 1810-talet och den stora försäljningen här i Sverige lär ha startat  i början av 1900-talet. Då hade man under hela 1800-talet varit igång med framförädlingen av många olika sorters astrar som nu alltså nådde ut till den stora massan. En välbehövlig perenn som lyser upp i höstträdgården!

Dimmans våta droppar smyckar höstastern (Aster novi-belgii)

Nästan självlysande är höstastern , aster som också betyder stjärna på grekiska