Slutet på en hundraårig blodboks liv

För en vecka sedan fick vi hjälp av ArborSyd att ta ner vår pampiga blodbok framför huvudentrén och Kulturkrogen. Ett smärtsamt farväl för oss som älskat trädet och sett det som en stadig vän i ur och skur. Men det var inte så mycket att göra när ungefär 65 % av stammen var rötskadat! Killarna som klättrade som apor och sågade gren för gren tills hela trädet var nere gjorde ett skickligt arbete och i fredags frästes även stubben bort! Nu kommer vi att återanvända bland annat den frästa stubbens material till jordförbättring och marktäckning. Trädet för övrigt har fått sin sist vila på Östarps marker, där vi nu skapar en depå för alla de stora träd som vi inom den närmsta tiden måste ta ner på Kulturen. Två döda almar och en sjuk ask bakom Bosebokyrkan kommer att härnäst tas ner. Därefter kommer en plan för återplantering ta vid och flera små träd står på tillväxt för att ta över de storas platser. Kanske har du en idé om vilka träd vi ska plantera. Hör gärna av dig med ett önsketräd, vi behöver allas idéer!

 

 

Alriks trädgård väcks sakta till liv

Östarp består ju inte bara av Gamelgårds underbara trädgård utan också av Möllegården och den ännu mer gömda och lite glömda Alriksgården. I mitten av 1990-talet köptes gården efter att den gamle Alrik hade gått bort. Han hade drivit gården tillsammans med sina två bröder sedan 1930-talet, innan dess var det deras föräldrar som ägde gården. Alrik drev gården med häst under lång tid och många kvarvarande maskiner finns kvar som ett minne från en blomstrande gård. Trädgården var kanske inte det viktigaste i deras vardag men där finns tre bersåer som säkert bjöd in till stunder av ro i en annan så arbetsam vardag! Vi har i dagsläget ännu inte undersökt trädgården allt för mycket, men i slutet av veckan fick i alla fall Annika och Carita från Hvilans trädgårdsmästarutbildning ta de första spadtagen i den höstvilande trädgården. Än så länge har vi inte bjudit in er besökare till gården eftersom mycket behöver rensas och fixas, men jag lovar att vi är på gång både inomhus och utvändigt. Huset vilar på en skatt, nämligen otroligt vackra väggmålningar och tapeter som tar andan ur en. Det är helt enkelt en Törnrosa som sover men som snart kan väckas…

 

 

 

Vresboken på Östarp har fått vänner

För några veckor sedan höll Ingegerd och jag på att rensa vid vresboken som växer på östra sidan om Gamlegård, strax intill dassen! Denna vackra skapelse med sin vridna stam kan ta andan ur en och när vi sedan dessutom hittade dessa små gäster i trädet så kunde vi inte sluta att förundras av det otroligt vackra som moder natur ger oss. Jag vet inte om de är snälla eller elaka men söta är de i alla fall!

Tätt intill varandra som blyga flickor i stora krinoliner syns dessa för mig okända svampar

Eller är det maneter i ett stimm som fastnat på vresboken?

Jag hoppas att det inte är en alldeles för farlig svamp som anlänt, söt som den är

 

Att skapa ramar

På Östarp har vi nu ägnat oss åt att skapa ramar till Möllegårdens trädgård, gården som genom årens lopp har varit bostad åt de som varit gårdsbrukare. Just nu är huset tomt men inom en snar framtid kommer den att befolkas igen, återkommer till det! För att göra trädgården lite mer tydlig och mysig och mindre blåsig har den nu fått en liten syrénhäck. Plantorna har vi plockat från Östarps tredje gård Alriksgården. Ett ekonomiskt och roligt sätt att använda det naturen så självklart ger oss alldeles gratis.

Möllegården hade också en jättefin stensatt kant längst sin östra sida som vi dessutom nu har rensat fri från gräs. Vilken skillnad det genast blev. Tack till Carita och Annika (LIA-praktikanter från Hvilan förstås) som både i sol och regn kämpade för att skapa dessa ramar tillsammans med mig!

Idegranar blir tuktade

Bakom Herrehuset växer rader av formklippta idegranar (Taxus baccata) bredvid den i år hårt nerklippta parterren (en del har säkert trott att vi har fått den fruktansvärda ”buxbompesten”men än så länge är vi skonade). I år har Ingegerd och jag fått god hjälp av LIA-praktikanter från Hvilan med dessa formklippta skönheter. Som nybliven trädgårdsmästare så vet jag att det är guld värt att öva på både det ena och det andra. Så att formklippa träd det måste man bara få prova när chansen erbjuds på Kulturen!

En blodboks öde

Vår stora fantastiska blodbok framför Vita huset ska nu på måndag den 24 oktober tas ner efter ett långt och vackert liv. Det kommer att förändra utseendet och miljön på ett dramatiskt sätt. Men vad ska man göra när man inser att skadan längst ner på stammen är så illa att den friska veden inte längre kan hålla detta enorma träd. Kanske var det arbetet med att renovera restaurangen för några år sedan som gjorde detta, tunga maskiner/transporter som trycker på rötterna och kanske någon liten påkörning som just då inte såg så märkvärdig ut. Jag förstår med allvar numera hur en liten skada kan leda till sådana här öden! Varje nytt träd som framöver ska planteras på Kulturen kommer att få tydliga och skyddande kanter för att minimera påkörnings skador i alla fall.

Blodboken kommer att saknas men Vita huset kommer att framträda bättre

Det förrut så täta blad verket har i år varit glest och bladen inte så stora som vanligt

Längst ner på stammen syns de tydliga skadorna

Rötan har gjort veden till en mjuk och sönderfallande massa, ett livsfarligt träd

En tömd damm

Vi har nu tömt dammen på allt sitt vatten. Höststädning? Ja, det behövs en rejäl uppstädning runt och i dammen. Dessutom ska vi få hjälp med att lägga en duk på botten och bygga en biobädd som bättre ska ta hand om reningen av vattnet. En ny pump ska sättas på plats eftersom den gamla har slutat att fungera. Till nästa vårsäsong hoppas vi på att allt är klart och till dess kommer Ingegerd och jag ha en hel del att stå i.

Dagens blommor – sammetstagetes och spindelzinnia

Efter en trög start där en hel del småplantor slogs sönder av en intensiv hagelskur i slutet av maj månad så fick vi tillslut dessa skönheter på plats i våra gröna pallkragar på baksidan av Vita huset. Sammetstagetesen `Jolly Jester´ Tagetes patula lär ha odlats redan på 1700-talet och vad än många tycker om tagetes så är denna en otrolig glad och vacker variant. Det är lätt att förstå att den ännu odlas med största glädje.

Sammetstagetes `Jolly Jester´ (Tagetes patula)

Den andra trotjänaren som har blommat snällt hela sommaren är för mig en ny bekantskap, spindelzinnian `Red Spider´Zinnia tenuifolia. Jag hittade den på Impectas sida för kulturarvssorter och blev förstås nyfiken. Jag måste säga att det har varit en trevlig ny bekantskap som jag lär upprepa. Så skir men ändå pockande på uppmärksamhet. Och som den har blommat hela sommaren och nu långt in på hösten. Jag är djupt imponerad!

Titta på den gula tofsen i mitten på spindelzinnian `Red Spider´

Varje blomma på spindelzinnian är inte så stor, 3-4 cm

Spindelzinnian `Red Spider´ har odlats sedan år 1801, men ny för mig

Hamlade askar

I veckan som gick fick våra tre hamlade askar sina ”frisyrer” avklippta. På stege med sekatör och såg lyckades Ann-Katrin (LIA-praktikant från Hvilan) och jag att snagga av alla skott utan större problem. Att hamla lövträd var något vanligt förekommande förr i tiden eftersom det var ett sätt att skaffa foder till sina djur. Grenarna togs sedan in och lades på tork och kunde under vintern ges i torkat tillstånd till bland annat getter. Våra grenar har vi nu kört ut till Östarp för att djuren där ska kunna äta av dem i vinter. Det känns bra, inget går i komposten utan får användas på det sätt som det ska!