Idag när vi kom till Gamlegårds trädgård tillsammans med Ann-Katrin (LIA-praktikant från Hvilans trädgårdsmästarutbildning) så gick vi ett varv för att titta. Då får Ingegerd syn på vårt spaljeträd av sorten Belle de Boskoop som står längst bak i trädgården. Det såg visset ut i topparna och just i fredags hade jag knytit till den och toppat ett par skott för att få den rätta stilen på den. Vad hade hänt? Hade jag dragit till något för hårt eller? När jag tar tag i det lilla trädet så kan jag bara plocka upp det rakt ur marken! Stammen nertill är helt ringbarkad och av rotsystemet syns inget… Sorken har helt enkelt haft kalas i natt… Men varför just mitt lilla spaljeträd som är ett av de först träd som jag har lyckats ympa själv?! Jag som har lyckats leva i någon slags samförstånd med sorkarna hittills känner nu plötsligt en stark känsla av krigslust… Nu ska jag plocka fram den sollcells drivna ljudskrämman och jag ska kanske plantera lite illadoftande blomsterlökar. Att vi kör bullrande gräsklippare tycks inte skrämma dem något vidare. Och i framtiden kommer alla nyplanterade träd att få en hönsnätsbur runt sina rötter, inga fler kalas på trädens rötter om jag nu har något att säga till om!