Trädgårdsrum som förändras

Jag tycker att det är kul att titta på gamla foton eller skisser för att se hur Kulturen i Lunds park har förändrats genom tiderna. Jag kommer att framöver då och då försöka ge er också en bild av hur olika förändringar har skett på museet genom åren som gått. Ibland har förändringarna varit stora ibland bara små. Allt handlar förstås om vilken tid man tittar på och vilka detaljer som kan vara av vikt. Här följer ett par bilder som bara visar olika fasader och vad som har tagits bort eller vuxit till!

Prästgården fotad någon gång på 1960-talet

Prästgården så som den ser ut just nu. Rosorna vid dörren är borta och buxbomfigurerna till höger har en natt blivit knäkta av nattliga gäster. En stor sorg för oss!

Detta är kortsidan på prästgården där tre olika rosor hade vuxit ihop till en enda röra. Fönstret bakom är somrumsfönstret.

Efter att Ingegerd och jag för en och en halv vecka sedan bestämde oss för att beskära roserna hårt, så blev reslultatet såhär. Brutalt, men nu kan man kika in genom fönstret!

Dagens blomma – stockros

Om man frågar en del besökare på Kulturen vad de tycker är typiskt skånskt i trädgårds sammanhang så svarar ovanligt många; stockrosor Alcea rosea. Just nu ser jag många som fotograferar våra vackra stockrosor som bland annat växer längst borgarhusets fasad. Där har hunnit att bli en hel skog av stockrosor och jag måste erkänna att det ser smått fantastiskt ut med denna massa. Stockrosorna är av den enkla sorten och de går i olika pastellfärger. Tittar man nära så skimrar de som siden och det är kanske det som gör de så vackra. För här i Skåne tycker en hel del att de är som ogräs och i så fall tycker jag att det är ett vackert ogräs!

En skog av stockrosor lyser upp borgarhusets fasad

Stockrosens (Alcea rosea) blomblad är som frasigt siden

Ljuvliga "rosor" trädda som på band, för många något typiskt skånskt...

 

Vänekor, senaste tillskottet på Östarp

Ja, de har nu hunnit gå i hagen drygt en vecka och de tycks ha funnits sig väl på sin nya plats. Det är fyra kossor och en söt kalv. De är av lantrasen Vänekor som i början på 1990-talet hittades hos en man i Västergötland. Orten heter Väne-Ryr och därifrån har man också tagit namnet på denna ras. Det är en av de sorter som har ett äldre ursprung även om den inte är en ”urko”. Vänekorna är inte så jättestora men har fantastiskt vackra spetsiga horn som ibland böjer sig mot varandra. De är mycket duktiga på att hitta foder på egen hand och nu för tiden hittar man denna sort ofta just på marker som man vill vara extra rädda om. De är de bästa markskötarna som man kan tänka sig, så varsamma och fina att titta på.

Här njuter den svartvita Vänekossan i skuggan av ett träd

Det är typiskt för Vänekossor att ha ett vitt band på ryggradenDen söta kalven är blyg och lite svår att närma sig, men snart ska det nog gå att klappa den

Den söta kalven är blyg och lite svår att närma sig, men snart ska det nog gå att klappa den

Dagens blomma – rödklint

Ängen utanför Bosmåla har nu ändrat skepnad igen. Det är ett rosalila hav utav rödklintar som nu har öppnat sina blommor för humlornas och binas lyckorus. Fjärilarna fladdrar omkring och det är en galen värld av surrande liv. Kan det bli bättre än så, nej, just nu är detta bara så häftigt!

Humlorna älskar rödklinten (Centaurea jacea)

Knoppen på rödklinten är som en liten kotte

Ängen utan för Bosmålastugan är nu alldeles full utav rödklinten, det är så vackert.

En bikupa av halm

Jag har växt upp med en far som hade biodling som hobby och har på så sätt fått följa de små binas enträgna arbete med att samla nektar som sedan ”förvandlas” till honung. Det är som flytande guld och än idag fascineras jag av denna process. På Kulturen i Lund har nu en mycket fin och välgjord bikupa tillverkats av Erik (som ni tidigare har sett på bild i samband med Klövsjöryafåren på Östarp). Bikupan är nu placerad utanför Blekingegårdens solvarma vägg där vackra dagliljor, läkemalvor, såpnejlikor, pioner och apotekarros omsluter det lilla huset av halm. Troligtvis så kommer inga riktiga bin att flytta in, men vad gör väl det, det ger en bild av hur det kan ha sett ut en gång för länge sedan!

Ett lamm är oss givet

Förra lördagen när Monika skulle räkna alla får (inte för att hon ville somna!) för att se så ingen saknades så hittade hon ett nyfött lamm tillsammans med sin mamma. Det fanns två nyfödda lamm till egentligen men de överlevde tyvärr inte. Mamman hade haft det svårt och var mycket medtagen. Lammet har Annika fått mata med flaska och för den som vet hur ofta ett lamm ska ha mat så kan jag lugnt påstå att Annika inte har sovit så mycket de senaste nätterna. Hon är en hjälte tillsammans med Monika som rådde om situationen på bästa sätt! Nu är tackan stark och kan återgå till sin flock och förhoppningsvis kan det lilla lammet äntligen få leka med de andra lammen.

De är förresten nu flyttade så att de syns bra för alla som kommer till Gamlegård.

 

 

 
 
 
 

Klövsjöryafår i vår herres hage

Äntligen hörs glada bräkande på Östarp igen och hagen är full av skuttande lamm. Men man får gå en bit för att hitta dem. Följ vägen förbi Möllegården ut på de sandiga markerna så hittar ni Klövsjöryafåren till vänster ca 400-500 meter bort. De kommer att så småningom flyttas nämre Gamlegård men först måste vår underbara djursköterska Annika Hellberg hinna laga de bitar av staket som saknas. Igår fick hon hjälp av Erik Persson som hjälper oss i trädgården under sommaren, men som egentligen är smedslärling hos Robin i Kulturens smedja. Det var så härligt att vandra runt och gosa med de ulliga fåren igår eftermiddag. Kom och klappa dem , ni också!

Ulliga och gulliga Klövsjöryafår

Mamma tacka och lilla lammungen

Annika Hellberg, Östarps djursköterska och dottern Sara

Erik Persson som kliar en tacka

Här delar Erik ut godis, gissa om han var populär!