Små knoppar

Det är på gång! Växtvärken kryper i alla träd, buskar, lökar och perenner. Ljuset har börjat att återvända och då sätter det igång även om kylan kryper längst husknuten. Det gäller att hålla ögonen öppna och iaktta varje veckas framsteg. För den som minns så visade jag för ett par veckor sedan snödropparna som var på väg genom lövtäcket. Nu har de tittat upp lite mer! Och så alla andra små knoppar som också samlar mod till att brista ut i våryra. Än så får vi väl vänta men nog är det på gång!

Små knoppar av snödroppar (Galanthus nivalis)

Vresbokens vackra knopp (Fagus sylvatica)

Lite valkiga grenar och bukettknopp=Fågelbär/Söt körsbär (Prunus avium)

Hasselknoppar (Corylus avellana)

Alla bäckar små…

…letar sig fram i Östarps mycket vackra kulturlandskap. Som slingrande silverormar tar sig Orehusbäcken och Röddeå fram. Röddeå som passerar först den vackra stenbron för att sedan ta sig förbi vattenmöllans kvarhjul. Lite längre bortom kvarndammen möter den Orehusbäcken och tar sig sedan vidare genom hagen och in i skogen. Orehusbäcken kommer västerifrån och har passerat alskottskogen (där man en gång avverkade alen för att få material till staket t ex). Jag vandrade längst de små bäckarna igår och njöt av solen. Jag hoppas att ni också har passat på att vandra i solskenet under denna ljuvliga helg!

Vintergrönt

Nu när snön nästintill är borta i Gamlegårds trädgård så förundras jag över allt som lyser grönt. Det är en tröst i denna gråkalla tid att det finns en massa härliga växter som är tuffa och vackert frodiga trots kyla och småblåst. För den som inte redan visste detta så tänk på det när du planterar i din egen täppa, det gröna blir väldigt viktigt och tröstande under de kalla månaderna.

Vårdträd

I förra veckan skrevs det historia inom friluftsparken på Kulturen i Lund. Vårt vårdträd, hästkastanjen, med den höga åldern av 160 år fick möta sitt öde. Efter flera decennier med järnvajrar som stöd har den nu tagits ner till en högstubbe. Vi som jobbar på Kulturen känner en stor tomhet och behöver sakta vänja oss vid det nya ljuset och möjligheterna till förnyelse.

Kulturens vårdträd, hästkastanj

Hästkastanjen hålls ihop med stålvajrar

Med hjälp av Arbor Syd tas hästkastanjen ner säkert. Foto: Aja Guldåker

Även Östarp har haft ett vårdträd, även det en hästkastanj, som stod straxt intill svinhuset framför porten till Gamlegård. Den togs ner i oktober 1956. Metoden för nedtagningen då var handsågar, mot arboristernas hjälpmedel idag som bestod av motorsågar och lift. Nja, de tog allt fram handsågen emellanåt också, ibland är ”handarbete” det enda rätta.

Gamlegårds vårdträd sågas ner 1956

Framöver så vet jag att vi både på Östarp och i friluftsparken på Kulturen i Lund ska kunna plantera fler träd istället för att bara ta ner de som har blivit gamla och farliga. För som det mycket vackra ordspråket (som jag tror kommer från Kina) säger; ”Den som har planterat ett träd har inte levt förgäves.”