Årsarkiv: 2011

En karpdamm med omgivning

Publicerat av

På Östarp finns längst bort i södra delen av trädgården en djup sänka, det är den delen av trädgården som hittills har legat i dvala. En ”Törnrosa” som gömt sig bakom snår och sly. Men nu med hjälp Axel och Truls,  två arboriststuderande från Hvilan utbildning, så har vi numera en karpdamm med omgivning! Ja, karpdammen kan man bara skönja i sin struktur men nu när regnet har fallit har den fått lite vatten på bottnen och allt eftersom slyn har tagits bort har formen trätt fram och plötsligt slår tidens hjärtslag i mitt bröst. Hur såg det ut här då i slutet av 1700-talet när kartan ritades, den som jag kikat på och undrat så över. Hur såg den franskinspirerade trädgården ut som på kartan tycks ha raka fina former med gångar och klippta häckar? Vi är på gång att öppna upp en ny del av trädgården där vi snart kan leda ner er besökare för att få njuta av platsen. Till våren när vitsipporna kommer lär även denna sovande ”Törnrosa” vakna och njuta av ljus och frihet…

Karta från år 1799 med franskinspererad trädgård och den rektangulära karpdammen i söder

Karpdammen syns mycket tydligare nu när sly och små träd är fällda

Här ska en ny stig grävas fram så att besökare kan ta sig fram till dammen

Det blir mycket ris efter allt röjande

Och därför eldar vi just nu en hel del, i bakgrunden syns Truls, Axel, labradoren Benny och Annika

Truls, Axel, Benny och Annika utan rökridå

Gula ankor i Gamlegård

Publicerat av

Vi har fått nya hjälpredor på Östarp. Fyra mycket försiktiga och skygga gula ankor har sedan några veckor flyttat in i det gamla båset för gäss. Än så länge har de fått stanna inomhus eftersom Annika (som numera bor på Möllegården och ska ta över alla djur åt oss på Kulturen, toppenbra!) behöver få dem lite mindre rädda. Sedan ska de också få komma ut och hjälpa oss att äta upp insekter som kan skada trädgårdens växter. Det ska bli spännande att följa dessa ankor som är en ras som jag inte alls har känt till. Nu när jag har läst på lite om dem så vet jag att de framförädlades i början av 1900-talet av en Måns Eriksson från Svalöv. Han i sin tur hade hittat några gula ankor i kurorten Mölle på den skånska västkusten. På 1920-talet standardiserades rasen och har sedan dess alltså betraktats som en svensk lantras. Under 1970-talet trodde man att de var utdöda men då hittades en gårdsflock i Billinge.

Deras fjäderdräkt är brunaktigt gul och de har orange ben och en grönblå näbb. Honorna värper en hel del ägg, det sägs att det kan bli ett hundratal per säsong. Det ska bli kul att se vad som händer med våra ankor till kommande vår och sommar.

Adventstider på Östarp

Publicerat av

Idag har Gamlegård blivit smyckat inför första advent, något som kanske inte har gjorts på många år. Det är kanske inte så märkvärdiga utsmyckningar men porten in till gården har fått en mycket vacker krans. Kransen gjordes i måndags av Mikaela (som även har gått på Hvilan fast på gymnasiet). Hon är hos oss några måndagar för att hjälpa till med allt möjligt i trädgårdarna på Kulturen.

En vacker krans skapad av Mikaela sitter nu på porten in till Gamlegård.

Kransen är gjord av ädelcypress, murgröna och nypon

Dessutom har vi satt upp ett par havrekärvar till fåglarna eller åtminstone till hönsen, som blev mycket glada över det som tappades på marken.

En kärve av havre

I trädgården har även två arboriststuderande från Hvilan arbetet idag. Det är Axel och Truls som just nu håller på att rensa sly och små träd längst östra sidan och längst ner, på södra sidan av trädgården, där karpdammen en gång har funnits. Äntligen känns det inte så avlägset att kunna öppna upp den delen av trädgården för er besökare. Fantastiskt roligt!

Dagens blomma – hårig skugglilja

Publicerat av

En skönhet som väcker stort begär i många är den kanske lite ovanliga håriga skuggliljan Tricyrtis hirta som på Kulturen i Lund gömmer sig tätt intill vår fläder bakom Onsjöstugan. Det är inte så många besökare som hittar den men de som gör det stannar upp och går tätt intill. Och det ska man verkligen göra för den är så fantastiskt vacker och lite blygsam. Den trivs i skuggan och kan vara lite svårodlad i alla fall i min egna trädgård! Men den har odlats i Skåne sedan 1870-talet och kommer ursprungligen från Japan. Den blommar sent på säsongen och klarar en del kyla, men nu snart är skönheten borta för denna säsong! Välkommen åter…

En riktig skönhet, hårig skugglilja ( Tricyrtis hirta)

Prickig och underskön är vår håriga skugglilja

Glöm inte att leta bakom Onsjöstugan efter denna håriga skugglilja

En kylig morgon

Publicerat av

Idag var morgonen kall och kylig på Östarp när Ingegerd och jag gick runt i trädgården vid Gamlegård. Men ack så vackert allt var! Bland de vissnande perennerna hittade vi dessutom flera öppna frökapslar från en av våra irisar. Som lysande orange pärlor, vilken färg! Just nu har vi mest räfsat löv från gångarna, tagit in bänkar och stolar för vinterförvaring och satt upp en del nät runt våra små plommonträd. Vi har haft påhälsningar av något råddjur som nafsat i sig topparna på mina nya smultronplantor. Inte så bra! Därför har vi idag påbörjat att bygga ett hasselstaket runt landet. Troligtvis håller vi inte ett hungrigt råddjur borta med hasselstaket men den får jobba lite mer i alla fall!

Frökapslarna på trädgårdsirisen (Iris germanica-gruppen) har öppnat sig

Bokhäcken (Fagus sylvatica) med rimfrost

En annan värld? Nej bara en vacker stubbe i frostskrud

Buxbom (Buxus sempervirens) med spetskant

En kylig morgon tänker nog denna Skånska blommehöna stående på bara ett ben

Åsbotupparna har vuxit upp och är nu inte lika rädda, visst är de vackra

 

 

 

Dagens blomma – höstaster

Publicerat av

Det mesta är nu överblommat i trädgården vid Gamlegård men höstastern Aster novi-belgii står i blommande flor trots höstdimmans tunga sjok. Det var nästan magiskt häromdagen när jag fotade höstastern. Dimman som svepte in allt  men som inte riktigt kunde dölja de lysande små strålblommorna i ljust lila och gult.

Höstastern lär ha odlats i Uppsala botaniska trädgård av Rudbeck redan vid år 1685, i Danmark odlades den  på 1810-talet och den stora försäljningen här i Sverige lär ha startat  i början av 1900-talet. Då hade man under hela 1800-talet varit igång med framförädlingen av många olika sorters astrar som nu alltså nådde ut till den stora massan. En välbehövlig perenn som lyser upp i höstträdgården!

Dimmans våta droppar smyckar höstastern (Aster novi-belgii)

Nästan självlysande är höstastern , aster som också betyder stjärna på grekiska

 

Slutet på en hundraårig blodboks liv

Publicerat av

För en vecka sedan fick vi hjälp av ArborSyd att ta ner vår pampiga blodbok framför huvudentrén och Kulturkrogen. Ett smärtsamt farväl för oss som älskat trädet och sett det som en stadig vän i ur och skur. Men det var inte så mycket att göra när ungefär 65 % av stammen var rötskadat! Killarna som klättrade som apor och sågade gren för gren tills hela trädet var nere gjorde ett skickligt arbete och i fredags frästes även stubben bort! Nu kommer vi att återanvända bland annat den frästa stubbens material till jordförbättring och marktäckning. Trädet för övrigt har fått sin sist vila på Östarps marker, där vi nu skapar en depå för alla de stora träd som vi inom den närmsta tiden måste ta ner på Kulturen. Två döda almar och en sjuk ask bakom Bosebokyrkan kommer att härnäst tas ner. Därefter kommer en plan för återplantering ta vid och flera små träd står på tillväxt för att ta över de storas platser. Kanske har du en idé om vilka träd vi ska plantera. Hör gärna av dig med ett önsketräd, vi behöver allas idéer!

 

 

Alriks trädgård väcks sakta till liv

Publicerat av

Östarp består ju inte bara av Gamelgårds underbara trädgård utan också av Möllegården och den ännu mer gömda och lite glömda Alriksgården. I mitten av 1990-talet köptes gården efter att den gamle Alrik hade gått bort. Han hade drivit gården tillsammans med sina två bröder sedan 1930-talet, innan dess var det deras föräldrar som ägde gården. Alrik drev gården med häst under lång tid och många kvarvarande maskiner finns kvar som ett minne från en blomstrande gård. Trädgården var kanske inte det viktigaste i deras vardag men där finns tre bersåer som säkert bjöd in till stunder av ro i en annan så arbetsam vardag! Vi har i dagsläget ännu inte undersökt trädgården allt för mycket, men i slutet av veckan fick i alla fall Annika och Carita från Hvilans trädgårdsmästarutbildning ta de första spadtagen i den höstvilande trädgården. Än så länge har vi inte bjudit in er besökare till gården eftersom mycket behöver rensas och fixas, men jag lovar att vi är på gång både inomhus och utvändigt. Huset vilar på en skatt, nämligen otroligt vackra väggmålningar och tapeter som tar andan ur en. Det är helt enkelt en Törnrosa som sover men som snart kan väckas…

 

 

 

Vresboken på Östarp har fått vänner

Publicerat av

För några veckor sedan höll Ingegerd och jag på att rensa vid vresboken som växer på östra sidan om Gamlegård, strax intill dassen! Denna vackra skapelse med sin vridna stam kan ta andan ur en och när vi sedan dessutom hittade dessa små gäster i trädet så kunde vi inte sluta att förundras av det otroligt vackra som moder natur ger oss. Jag vet inte om de är snälla eller elaka men söta är de i alla fall!

Tätt intill varandra som blyga flickor i stora krinoliner syns dessa för mig okända svampar

Eller är det maneter i ett stimm som fastnat på vresboken?

Jag hoppas att det inte är en alldeles för farlig svamp som anlänt, söt som den är

 

Att skapa ramar

Publicerat av

På Östarp har vi nu ägnat oss åt att skapa ramar till Möllegårdens trädgård, gården som genom årens lopp har varit bostad åt de som varit gårdsbrukare. Just nu är huset tomt men inom en snar framtid kommer den att befolkas igen, återkommer till det! För att göra trädgården lite mer tydlig och mysig och mindre blåsig har den nu fått en liten syrénhäck. Plantorna har vi plockat från Östarps tredje gård Alriksgården. Ett ekonomiskt och roligt sätt att använda det naturen så självklart ger oss alldeles gratis.

Möllegården hade också en jättefin stensatt kant längst sin östra sida som vi dessutom nu har rensat fri från gräs. Vilken skillnad det genast blev. Tack till Carita och Annika (LIA-praktikanter från Hvilan förstås) som både i sol och regn kämpade för att skapa dessa ramar tillsammans med mig!