En karpdamm med omgivning

På Östarp finns längst bort i södra delen av trädgården en djup sänka, det är den delen av trädgården som hittills har legat i dvala. En ”Törnrosa” som gömt sig bakom snår och sly. Men nu med hjälp Axel och Truls,  två arboriststuderande från Hvilan utbildning, så har vi numera en karpdamm med omgivning! Ja, karpdammen kan man bara skönja i sin struktur men nu när regnet har fallit har den fått lite vatten på bottnen och allt eftersom slyn har tagits bort har formen trätt fram och plötsligt slår tidens hjärtslag i mitt bröst. Hur såg det ut här då i slutet av 1700-talet när kartan ritades, den som jag kikat på och undrat så över. Hur såg den franskinspirerade trädgården ut som på kartan tycks ha raka fina former med gångar och klippta häckar? Vi är på gång att öppna upp en ny del av trädgården där vi snart kan leda ner er besökare för att få njuta av platsen. Till våren när vitsipporna kommer lär även denna sovande ”Törnrosa” vakna och njuta av ljus och frihet…

Karta från år 1799 med franskinspererad trädgård och den rektangulära karpdammen i söder

Karpdammen syns mycket tydligare nu när sly och små träd är fällda

Här ska en ny stig grävas fram så att besökare kan ta sig fram till dammen

Det blir mycket ris efter allt röjande

Och därför eldar vi just nu en hel del, i bakgrunden syns Truls, Axel, labradoren Benny och Annika

Truls, Axel, Benny och Annika utan rökridå

Adventstider på Östarp

Idag har Gamlegård blivit smyckat inför första advent, något som kanske inte har gjorts på många år. Det är kanske inte så märkvärdiga utsmyckningar men porten in till gården har fått en mycket vacker krans. Kransen gjordes i måndags av Mikaela (som även har gått på Hvilan fast på gymnasiet). Hon är hos oss några måndagar för att hjälpa till med allt möjligt i trädgårdarna på Kulturen.

En vacker krans skapad av Mikaela sitter nu på porten in till Gamlegård.

Kransen är gjord av ädelcypress, murgröna och nypon

Dessutom har vi satt upp ett par havrekärvar till fåglarna eller åtminstone till hönsen, som blev mycket glada över det som tappades på marken.

En kärve av havre

I trädgården har även två arboriststuderande från Hvilan arbetet idag. Det är Axel och Truls som just nu håller på att rensa sly och små träd längst östra sidan och längst ner, på södra sidan av trädgården, där karpdammen en gång har funnits. Äntligen känns det inte så avlägset att kunna öppna upp den delen av trädgården för er besökare. Fantastiskt roligt!

Dagens blomma – hårig skugglilja

En skönhet som väcker stort begär i många är den kanske lite ovanliga håriga skuggliljan Tricyrtis hirta som på Kulturen i Lund gömmer sig tätt intill vår fläder bakom Onsjöstugan. Det är inte så många besökare som hittar den men de som gör det stannar upp och går tätt intill. Och det ska man verkligen göra för den är så fantastiskt vacker och lite blygsam. Den trivs i skuggan och kan vara lite svårodlad i alla fall i min egna trädgård! Men den har odlats i Skåne sedan 1870-talet och kommer ursprungligen från Japan. Den blommar sent på säsongen och klarar en del kyla, men nu snart är skönheten borta för denna säsong! Välkommen åter…

En riktig skönhet, hårig skugglilja ( Tricyrtis hirta)

Prickig och underskön är vår håriga skugglilja

Glöm inte att leta bakom Onsjöstugan efter denna håriga skugglilja

 

 

 

En kylig morgon

Idag var morgonen kall och kylig på Östarp när Ingegerd och jag gick runt i trädgården vid Gamlegård. Men ack så vackert allt var! Bland de vissnande perennerna hittade vi dessutom flera öppna frökapslar från en av våra irisar. Som lysande orange pärlor, vilken färg! Just nu har vi mest räfsat löv från gångarna, tagit in bänkar och stolar för vinterförvaring och satt upp en del nät runt våra små plommonträd. Vi har haft påhälsningar av något råddjur som nafsat i sig topparna på mina nya smultronplantor. Inte så bra! Därför har vi idag påbörjat att bygga ett hasselstaket runt landet. Troligtvis håller vi inte ett hungrigt råddjur borta med hasselstaket men den får jobba lite mer i alla fall!

Frökapslarna på trädgårdsirisen (Iris germanica-gruppen) har öppnat sig

Bokhäcken (Fagus sylvatica) med rimfrost

En annan värld? Nej bara en vacker stubbe i frostskrud

Buxbom (Buxus sempervirens) med spetskant

En kylig morgon tänker nog denna Skånska blommehöna stående på bara ett ben

Åsbotupparna har vuxit upp och är nu inte lika rädda, visst är de vackra

 

 

 

Slutet på en hundraårig blodboks liv

För en vecka sedan fick vi hjälp av ArborSyd att ta ner vår pampiga blodbok framför huvudentrén och Kulturkrogen. Ett smärtsamt farväl för oss som älskat trädet och sett det som en stadig vän i ur och skur. Men det var inte så mycket att göra när ungefär 65 % av stammen var rötskadat! Killarna som klättrade som apor och sågade gren för gren tills hela trädet var nere gjorde ett skickligt arbete och i fredags frästes även stubben bort! Nu kommer vi att återanvända bland annat den frästa stubbens material till jordförbättring och marktäckning. Trädet för övrigt har fått sin sist vila på Östarps marker, där vi nu skapar en depå för alla de stora träd som vi inom den närmsta tiden måste ta ner på Kulturen. Två döda almar och en sjuk ask bakom Bosebokyrkan kommer att härnäst tas ner. Därefter kommer en plan för återplantering ta vid och flera små träd står på tillväxt för att ta över de storas platser. Kanske har du en idé om vilka träd vi ska plantera. Hör gärna av dig med ett önsketräd, vi behöver allas idéer!

 

 

Vresboken på Östarp har fått vänner

För några veckor sedan höll Ingegerd och jag på att rensa vid vresboken som växer på östra sidan om Gamlegård, strax intill dassen! Denna vackra skapelse med sin vridna stam kan ta andan ur en och när vi sedan dessutom hittade dessa små gäster i trädet så kunde vi inte sluta att förundras av det otroligt vackra som moder natur ger oss. Jag vet inte om de är snälla eller elaka men söta är de i alla fall!

Tätt intill varandra som blyga flickor i stora krinoliner syns dessa för mig okända svampar

Eller är det maneter i ett stimm som fastnat på vresboken?

Jag hoppas att det inte är en alldeles för farlig svamp som anlänt, söt som den är

 

Att skapa ramar

På Östarp har vi nu ägnat oss åt att skapa ramar till Möllegårdens trädgård, gården som genom årens lopp har varit bostad åt de som varit gårdsbrukare. Just nu är huset tomt men inom en snar framtid kommer den att befolkas igen, återkommer till det! För att göra trädgården lite mer tydlig och mysig och mindre blåsig har den nu fått en liten syrénhäck. Plantorna har vi plockat från Östarps tredje gård Alriksgården. Ett ekonomiskt och roligt sätt att använda det naturen så självklart ger oss alldeles gratis.

Möllegården hade också en jättefin stensatt kant längst sin östra sida som vi dessutom nu har rensat fri från gräs. Vilken skillnad det genast blev. Tack till Carita och Annika (LIA-praktikanter från Hvilan förstås) som både i sol och regn kämpade för att skapa dessa ramar tillsammans med mig!

Idegranar blir tuktade

Bakom Herrehuset växer rader av formklippta idegranar (Taxus baccata) bredvid den i år hårt nerklippta parterren (en del har säkert trott att vi har fått den fruktansvärda ”buxbompesten”men än så länge är vi skonade). I år har Ingegerd och jag fått god hjälp av LIA-praktikanter från Hvilan med dessa formklippta skönheter. Som nybliven trädgårdsmästare så vet jag att det är guld värt att öva på både det ena och det andra. Så att formklippa träd det måste man bara få prova när chansen erbjuds på Kulturen!

En blodboks öde

Vår stora fantastiska blodbok framför Vita huset ska nu på måndag den 24 oktober tas ner efter ett långt och vackert liv. Det kommer att förändra utseendet och miljön på ett dramatiskt sätt. Men vad ska man göra när man inser att skadan längst ner på stammen är så illa att den friska veden inte längre kan hålla detta enorma träd. Kanske var det arbetet med att renovera restaurangen för några år sedan som gjorde detta, tunga maskiner/transporter som trycker på rötterna och kanske någon liten påkörning som just då inte såg så märkvärdig ut. Jag förstår med allvar numera hur en liten skada kan leda till sådana här öden! Varje nytt träd som framöver ska planteras på Kulturen kommer att få tydliga och skyddande kanter för att minimera påkörnings skador i alla fall.

Blodboken kommer att saknas men Vita huset kommer att framträda bättre

Det förrut så täta blad verket har i år varit glest och bladen inte så stora som vanligt

Längst ner på stammen syns de tydliga skadorna

Rötan har gjort veden till en mjuk och sönderfallande massa, ett livsfarligt träd

Hamlade askar

I veckan som gick fick våra tre hamlade askar sina ”frisyrer” avklippta. På stege med sekatör och såg lyckades Ann-Katrin (LIA-praktikant från Hvilan) och jag att snagga av alla skott utan större problem. Att hamla lövträd var något vanligt förekommande förr i tiden eftersom det var ett sätt att skaffa foder till sina djur. Grenarna togs sedan in och lades på tork och kunde under vintern ges i torkat tillstånd till bland annat getter. Våra grenar har vi nu kört ut till Östarp för att djuren där ska kunna äta av dem i vinter. Det känns bra, inget går i komposten utan får användas på det sätt som det ska!