Dagens blomma- rosenmynta

En nykomlig i vår örtagård är den ljuvliga rosenmyntan Calamintha grandiflora som vi tidigare i våras planterade. Kanske är den dock lite för ”ung” för att platsa där eftersom örtagården ska likna en medeltida klosterörtagård. Rosenmyntan kom först på 1800-talet till de svenska trädgårdarna så den lär inte ha existerat i en medeltida trädgård. Men vad gör väl det, vill vi så kan den alltid byta plats och just nu tycks den trivas så bra där den står med sina söta rosa blommor.

Förr användes den som ett sätt att fördriva döda foster eller stoppa graviditet.

Just nu kan du se rosenmyntan (Calamintha grandiflora) blomma i örtagården

Man måste krypa nära för att se på rosenmyntan

I rosens namn

Det doftar, det sprakar av färger och växtkraft hos rosorna just nu. Värman och regnat har gjort att rosorna har slagit ut tidigare än jag hade räknat med och jag försöker fotografera dem så fort de öppnar sig för att dokumentera och kontrollera om de verkligen stämmer med de skyltar som finns i deras närhet. Allt är nog inte riktigt som det ska och ett flertal rosor har vuxit sig så höga att beskärning måste ske. Men just nu struntar man i det och vill bara njuta och bli yr av all skönhet. I rosens namn… eller famn… där vill jag nu bara vara!

Dagens blomma – jättevallmo

Jag gissar på att dagens blomma är den som just nu fotas främst på Kulturen. Och jag kan bara hålla med om att jättevallmon Papaver Orientale-gruppen tillhör den typ av blomma som verkligen ropar på uppmärksamhet. Även på Östarp finns den i den största rabatten och där lyser den av all sin kraft. Förädlingen av dessa jättevallmo startade runt sekelskiftet 1900 och en rad kända sorter som finns skapades av engelsmannen Amos Perry. Ska vi gå långt tillbaks i tiden så var det en annan sort av vallmo som odlades i medicinskt syfte; opievallmon Papaver somniferum. Fynd har gjorts i danska kulturlager som är så gamla som från 200-300 år f. Kr. Snart ska jag få nya rön från Lunds egna kulturlager som just visar olika växters förekomst i det medeltida (och kanske äldre lager) Lund. Det är spännande att se vad mina kollegor arkeologerna har hittat! Så länge får ni njuta av jättevallmo!

Just nu brinner det framför Allmogehallen, lugn det är bara jättevallmo som blommar (Papaver Orentale-gruppen)

Knopparna är enorma innan de öppnar sig och släpper ut jättevallmons prakt

Frökapslarna på jättevallmo (Papaver Orentale-gruppen)

Äntligen har de stora knopparna öppnat sig. Jättevallmo `Brilliant´(Papaver orientale)

Jättevallmo av sorten `Brilliant´(Papaver orientale)

Dagens växt – buskpion/trädpion

Det är nu ni ska rusa till Kulturen i Lund för att uppleva våra fantastiska buskpioner eller trädpioner, Paeonia suffruticosa, som de även kallas. På framsidan av vår huvudbyggnad står ett antal stora och praktfulla exemplar av dessa, väl skyddade av buxbomhäckar. De är ju ganska svåra att placeras för att övervintringen ska ske utan missöden. Och eftersom de är ganska dyra i inköp så vill man ju få dessa skönheter att må så bra som de kan! När våra buskpioner planterades vet vi inte och om de har ett sortnamn så finns inte heller det noterat. Men vad gör väl det just nu när de blommar som de allra vackraste rosa moln!

I syrénernas tid och gullregnens månad…

De blommar nu som vackrast i parken på Kulturen och genast dök en av mina favorit dikter upp i huvudet av den fantastiske Hjalmar Gullberg, här är första delen av hans dikt ”Kyssande vind”…

”Han kom som en vind. Vad bryr sig en vind om förbud? Han kysste din kind, han kysste allt blod till din hud. Det borde ha stannat därvid: du var ju en annans, blott lånad en kväll i syrénernas tid och gullregnens månad.”

Dagens blomma – tulpan

Denna vår har varit ovanligt varm och bland annat så blommade fantastiskt många och fina tulpaner på flera håll på Kulturen i Lund. Det har nästan varit svårt att hinna med att njuta av alla eftersom värmen gjorde att de blommade över ganska så snabbt. Men just nu tog jag tillfället att fånga två helt olika tulpansorter men ljuvliga på sina olika vis. Ett stilla vårregn hade precis fallit och luften var så där vårdoftande. Det är då man förstår varför så många människor drabbades av tulpanmani under 1600-talet. De är ju så galet vackra!

Vita liljeblommande tulpaner (Liljeblommiga gruppen)

Titta även inuti så ser ni hur perfekt den är (Liljeblommiga gruppen)

Denna sort är mycket gammal i trädgården, troligtvis tillhör den sena enkelblommiga gruppen

Långa stjälkar och spetsigt äggformade är denna tulpansort

Vårdträd

I förra veckan skrevs det historia inom friluftsparken på Kulturen i Lund. Vårt vårdträd, hästkastanjen, med den höga åldern av 160 år fick möta sitt öde. Efter flera decennier med järnvajrar som stöd har den nu tagits ner till en högstubbe. Vi som jobbar på Kulturen känner en stor tomhet och behöver sakta vänja oss vid det nya ljuset och möjligheterna till förnyelse.

Kulturens vårdträd, hästkastanj

Hästkastanjen hålls ihop med stålvajrar

Med hjälp av Arbor Syd tas hästkastanjen ner säkert. Foto: Aja Guldåker

Även Östarp har haft ett vårdträd, även det en hästkastanj, som stod straxt intill svinhuset framför porten till Gamlegård. Den togs ner i oktober 1956. Metoden för nedtagningen då var handsågar, mot arboristernas hjälpmedel idag som bestod av motorsågar och lift. Nja, de tog allt fram handsågen emellanåt också, ibland är ”handarbete” det enda rätta.

Gamlegårds vårdträd sågas ner 1956

Framöver så vet jag att vi både på Östarp och i friluftsparken på Kulturen i Lund ska kunna plantera fler träd istället för att bara ta ner de som har blivit gamla och farliga. För som det mycket vackra ordspråket (som jag tror kommer från Kina) säger; ”Den som har planterat ett träd har inte levt förgäves.”