På Östarp finns längst bort i södra delen av trädgården en djup sänka, det är den delen av trädgården som hittills har legat i dvala. En ”Törnrosa” som gömt sig bakom snår och sly. Men nu med hjälp Axel och Truls, två arboriststuderande från Hvilan utbildning, så har vi numera en karpdamm med omgivning! Ja, karpdammen kan man bara skönja i sin struktur men nu när regnet har fallit har den fått lite vatten på bottnen och allt eftersom slyn har tagits bort har formen trätt fram och plötsligt slår tidens hjärtslag i mitt bröst. Hur såg det ut här då i slutet av 1700-talet när kartan ritades, den som jag kikat på och undrat så över. Hur såg den franskinspirerade trädgården ut som på kartan tycks ha raka fina former med gångar och klippta häckar? Vi är på gång att öppna upp en ny del av trädgården där vi snart kan leda ner er besökare för att få njuta av platsen. Till våren när vitsipporna kommer lär även denna sovande ”Törnrosa” vakna och njuta av ljus och frihet…
Kategoriarkiv: Tillbakablickar
Ljuvliga sommarstunder vid Gamlegård
Många tycker nog att sommaren har varit ovanligt regning men det har varit ett flertal varma och ljuvliga dagar också. Nu när Gamlegård bara har två öppna helger kvar, denna helg 20-21/8 mellan kl.11-17 samt nästa helg 27-28/8 mellan kl.11-17, så kan jag inte låta bli att titta tillbaks på några speciella ögonblick som min kamera fångade denna sommar. De ljuva stunderna har varit många även då regnet har fallit, kanske har samtalen med er alla som besökte oss denna sommar blivit lite längre just på grund av regnet då och då. Det är faktiskt riktigt mysigt att titta på elden som sprakar och höra regnet falla därute på gården samtidigt som kanske tuppen har galt! Passa på att ta chansen att hälsa på oss dessa två helger eller kom till oss nästa år när gården dessutom fyller 200 år!
Trädgårdsrum som förändras
Jag tycker att det är kul att titta på gamla foton eller skisser för att se hur Kulturen i Lunds park har förändrats genom tiderna. Jag kommer att framöver då och då försöka ge er också en bild av hur olika förändringar har skett på museet genom åren som gått. Ibland har förändringarna varit stora ibland bara små. Allt handlar förstås om vilken tid man tittar på och vilka detaljer som kan vara av vikt. Här följer ett par bilder som bara visar olika fasader och vad som har tagits bort eller vuxit till!
Dags för storstädning
Imorgon, måndag den 18 april, är det dags för årets stora städdag på Östarp. Snart öppnar gården för säsongen, nämligen den 1 maj. I år kommer vi att behöva stänga av tre av rummen i huset på grund av att vi förra sommaren upptäckte att vi hade äkta hussvamp under golven. Det är inte så många år sedan som vi bytte golven och med färskt trä som golvplankor, samt flera andra föruttsättningar som skapar rätt miljö för hussvamp, så fick vi alltså ett elakt angrepp. Nu ska detta saneras och ett noggrant arbete för att göra om golven ska påbörjas, allt detta tar givetvis tid! Så i sommar satsar vi vidare på att göra ännu finare i trädgården och miljön runt om. Det innebär bland annat att vi kommer att rensa den kullerstenslagda vägen upp mot porten, även kallad stenoren, så att vi förhoppningsvis kan se den åter igen. En massa trästammar ska förflyttas ut från trädgården och givetvis ska det rensas i perennrabatter. De delar av gården som kan visas, ska städas och löv ska räfsas! Har du lust att hjälpa till? Kom till Östarp mellan kl.8- 15 så finns det säkert något du kan hjälpa till med!
Tysta maskiner
Om man följer vägen som leder förbi Möllegården för att vandra västerut mot den gamla hålvägen (den ska jag förklara bättre en annan dag) så möter man en samling maskiner. De är ganska rostiga, tystlåtna men otroligt vackra. De har dragits av hästar och används flitigt en gång på markerna. Jag är inget vidare på att reda ut vad de har använts till men tycker trots det att de är värda sin aktning. Jenny och Lars-Göran Göransson som tidigare var gårdsbrukare på Möllegården hade mycket bättre kunnat reda ut vad de har använts till. Jag saknar deras kompetens! Men jag får väl fråga dem så kan jag säkert lära mig ett å annat…
Spår av människor
Vi människor lämnar spår i olika former efter oss. Många spår är så farliga och galna att man förstummas över dess idioti. Det är gifter och utsläpp som förändrar allt levande på hela vår planet och dessa går inte att ta bort hur vi än försöker! Men så finns det andra mer ömsinta och varma spår. Dessa är viktiga att värna om. De ger hopp när dumheterna hopar sig! De ger insikt om att vi ska vårda den natur som är oss given, den natur som ingen kan äga utan bara leva med. Tänk på det när våren kommer liksom ogräset och alla de kryp som vill äta upp dina blommor eller grönsaker. Spruta inte ut en massa gifter, lämna inte ytterligare idiotiska spår efter dig. För det finns inga genvägar, se det som terapi! Rensa ditt ogräs eller lev tillsammans med det! Och krypen som äter upp det du odlar vill också leva. Vi får lära oss att gå hand i hand!
Vårdträd
I förra veckan skrevs det historia inom friluftsparken på Kulturen i Lund. Vårt vårdträd, hästkastanjen, med den höga åldern av 160 år fick möta sitt öde. Efter flera decennier med järnvajrar som stöd har den nu tagits ner till en högstubbe. Vi som jobbar på Kulturen känner en stor tomhet och behöver sakta vänja oss vid det nya ljuset och möjligheterna till förnyelse.
Även Östarp har haft ett vårdträd, även det en hästkastanj, som stod straxt intill svinhuset framför porten till Gamlegård. Den togs ner i oktober 1956. Metoden för nedtagningen då var handsågar, mot arboristernas hjälpmedel idag som bestod av motorsågar och lift. Nja, de tog allt fram handsågen emellanåt också, ibland är ”handarbete” det enda rätta.
Framöver så vet jag att vi både på Östarp och i friluftsparken på Kulturen i Lund ska kunna plantera fler träd istället för att bara ta ner de som har blivit gamla och farliga. För som det mycket vackra ordspråket (som jag tror kommer från Kina) säger; ”Den som har planterat ett träd har inte levt förgäves.”
Dagens växt – Buxbom
Välklippta buxbomhäckar är något som många tycker om och förknippar just med skånska trädgårdar. Många tycker att det är ovanligt att se alla de buxbomhäckar som i mjuka former inramar Hannas alla rabatter. Men om jag ska vara ärlig så har museet faktiskt fyllt på en hel del under de år som har gått sedan trädgården köptes in av Kulturen.
Hanna hade buxbom runt tre av rabatterna, den ena häcken som omslöt rabatten med bikuporna var närmare 2 meter hög på hennes tid. Allt för att skydda bina och kanske för att även människorna inte skulle få bina i nacken när de flög in. När häcken var hög måste binas inflygning ske högra upp i luften! Den häcken frös ner under de kalla vintrarna vid andra världskriget.
Buxbomshäcken har återplanterats men är efter min ganska hårda klippning inte mer än 50 cm hög just nu. Ett dilemma i en museiträdgård kan vara balansen mellan att visa hur det var och samtidigt ge alla besökare en visuell upplevelse som ska passa små, stora och kanske de som är t ex rullstolsburna. Jag vill att alla ska kunna se bra och ta sig fram något så när hyfsat. Vilket givetvis är ett stort dilemma på en plats som Östarp!
I den så kallade engelska parkdelen av trädgården växer en friväxande buxbom. Den har varit mycket vacker nu när snön har insvept den i sin vita skrud. Man får bara se upp nu när snön är tung så att inga grenar blir knäckta!
Dagens växt – Fläder
På västra sidan av Gamlegård, ner mot Röddeå står två gamla knottiga fläderträd. I sina vinterskrudar ser de nästan ut som varelser från en annan tid. Och jag kan plötsligt förstå varför människorna förr i tiden gav flädern en mycket betydelsefull roll. Här i Skåne kallas den även för ”hylle” och visst kan jag se ”hyllemor” framför mig, ett kvinnligt väsen som man skulle visa respekt för. Skulle man ta en gren från flädern fick man först be henne om ursäkt, annars kunde hon göra så att man fick ”hylleskåll”, det vill säga att man fick utslag på kroppen! Men flädern skyddade också mot mycket som var ont, den gav skydd mot trollkunniga, mot sjukdomar, mot råtter och ohyra. Dessutom kunde den användas till mycket som var gott, saft och sylt. Men också som medicin mot förkylningar, magont eller hudproblem.
Advent – en tid av väntan
Jag önskar er alla en skön första advent! Många är säkert ute för att titta på julskyltningen i alla julpyntade butiksfönster. En del kanske befinner sig på Kulturens Julstök, en härlig tradition där julstämningen är hög. Andra tar det kanske bara lugnt tillsammans med vänner och familjer! Jag själv tänker ta det lugnt i värmen av några ljus, tillsammans med min familj.
På Hanna och Jöns tid, på Gamlegård, tände säkert Jöns sin stallykta för att titta till djuren i stallet. En tid av väntan tog vid för både människor och djur. En mörk årstid där stearinljusen och elden var den enda ljuskällan!